The cold in our bodies [PRS]

"Åh det är så synd vad far gjorde mot dig i går." Han stoppade handen i sin jackficka och drog fram ett vackert halsband. Enkelt men med en ädelsten som hängde.
"Får jag fästa detta runt din hals?" Frågade han och Alice såg mot Olivia.
"Nej... Jag vill helst inte.." Viskade hon och Tristan fick för någon sekund ett bistert uttryck.
"Varför hatar ni mig?" Frågade han sedan och såg mot Olivia.

För ett ögonblick tänkte Olivia på Rions ord. Att Tristan inte var att lita på. Men det kunde hon inte säga till honom. Hon visste inte hur han skulle ta det. Han kanske skulle ställa till med en scen? Om han verkligen fick veta vad de kände för honom.
Så istället snörpte Olivia på munnen och rätade på sig en aning. "Det var väldigt snällt av dig, sir Tristan.", sa hon och tog emot halsbandet. "Jag fäster det kring Alices hals. Det är tjänarna som gör sådant jobb.", tillade hon innan Tristan skulle hinna protestera. Det kanske skulle kännas bättre för Alice om det var Olivia som placerade det runt hennes hals.
Hon gick till Alice och knäppte det vackra halsbandet runt halsen. "Tack igen. Men det är sent, och Alice behöver luft. Nu måste vi gå ut, så att vi kan gå till sovrummet sedan.", ljög hon med sådan självklar ton att hon överraskade sig själv. Hela tiden hade hon lyckats behålla sitt lugn. Olivia neg för Tristan och tog täten för att gå före mot utgången.

Han såg på henne och log svagt. Räckte över det.
"Förlåt det är väl självklart. Det kanske inte det bästa att jag gör det." Han log mot henne och nickade.
"Det passar er. Jag går och meddelar köket att ni är vakna." Han såg på dem innan han försvann i mörkret.
Alice såg på halsbandet och hon såg på dem.
"Men jag vill itne ha det!" Viskade hon och pekade på halsbandet och såg på Lottie.
"Det är något fel..."

"Seså, skynda nu! Innan vi stöter på någon fler.", viskade Olivia lågt och kunde se utgången, nu var det bara en liten bit ut till den friska luften. "Bry dig inte om halsbandet nu.." Hon hade sikte på att få Alice härifrån.

Lottie hade tagit sig ut från huset och kom fram med två hästar som redan var sadlade.
"Jag pratade igår." Sa hon och log svagt.
"Jag kan rida bakom dig Alice." Sa hon och Alice nickade.
Lottie såg på väskan och skakade på huvudet.
"Vi behövde inte väskan ."
Alice kom ut och tog sig lätt och världsvant upp på hästens rygg och såg på dem.
"Ska ni följa med eller säger vi farväl?" Hon hade missat hela Lotties tal om att hon skulle vara bakom henne. Hon var så inne på att komma hem.

"Vi följer med dig.", svarade Olivia och såg upp på Alice. I det här ljuset såg hon gladare ut. Hon var iallafall inte lika dyster som tidigare. "Tja, om vi får förstås." Hon tittade mot Lottie och sedan tillbaka på Alice igen.

Alice gav dem ett leende och nickade.
"Det är klart ni får. Jag kan berätta lite saker då." Hon såg Lottie ta sig upp på hästen och satte sig bakom henne. Alice kände kroppen mot sin rygg och hon kände sig redan mer trygg.
"Kommer du Olivia?" Frågade Lottie och såg mot dörren. Det var så mörkt där inne och hon tyckte sig se en skugga dra förbi.

Olivia satte sig upp på hästen. "Okej, då drar vi."

Alice snärtade till och hästen satte fart i trav och hon såg bara rakt fram.
"Snart är vi hemma..." Viskade hon och kände vinden i håret.

Olivia följde efter så gott hon kunde. Det var längesedan hon hade ridit på en häst. Lyckligtvis verkade hästen inte bry sig om sin osäkra ryttare.