Pirates! PRS Medi & Vidomina

"Lämna mig ifred. Vi gjorde bytet." Hon höll Sammi till sig och hjärtat slog hårt.
"Vilken sanning pratar du om?" Hon famlade efter sin dolk.

Zydar skakade på huvudet. "Jag vet något som du inte vet." väste mannen och sänkte sin arm för att vända sig om. Han höjde armen igen för att se ut att skriva med sitt pekfinger i luften. Det formade en rund cirkel och sedan uppenbarade sitt ljus. "Du vill väl veta varför Sammi blev kidnappad? Varför han är viktig för mig? Följ med mig så ska jag berätta. Du är inte trygg här, Kiliah. Du är inte omtyckt här."

Kiliah såg på Zydar och skakade på huvudet.
"Du tog Sammi för att an är oskylig och vad menar du med att ja inte är omtyckt? Jag är älskad av hela besättningen." Hon höll upp sin hand.
"Jag är gift och har barn."
Hon skakade på huvudet.

"Du tror du vet mycket, Kiliah, son till kapten John. Men du vet inte. Här. Låt mig visa."
Zydar sträckte ut sina armar för att stänga igen portalen han öppnat och sedan röra armarna runt, runt. Det kändes ett sug i rummet, som om någon drog i de åt ett håll. Färgerna runt ikring de verkade smälta ihop, konturer och kanter av de suddades ut. Men Kiliah, Sammi och Zydar kvarstod i detta kaos. Zydar skrattade och slutade sedan röra på armarna när miljön om de förvandlats till sten. De befann sig i en grotta. Det var samma grotta som John och hans besättning plundrat tidigare. Därinne fanns fortfarande guldet, presenterna Cun lämnat åt honom, kvar. "Kiliah. Se dig om."

Hon höll Sammi till sig och hon knep ihop ögonen när det började susa. Men när det slutade öppnade hon ögonen och såg sig om. Det var den där kalla känslan igen.
"Varför ville du ha oss?" Hon såg på sin sovande son och reste sig.

"För att hjälpa dig såklart." Zydar flinade igen så att hans gulnande tänder syntes. Han iakttog henne och såg sedan på Sammi för att nicka, som om han precis frågat Sammi något. Han masserade sina händer och började långsamt röra sig mot det vattnet inne i grottan. Därinne fanns en liten sjö där månljuset lyste in för att spegla sina strålar i vattnet. För en utomstående verkade det idylliskt och vackert.
"Följ med till vattnet, Kiliah, jag ska visa er."

"med vadå?" Hon såg på honom och såg genast bort. Han var skrämmande och hon vågade inte gå nära men snart gick hon efter.
"Mojfaj" Hon såg att Sammi hade vaknat och hon höll honom nära.
"Nej morfar är inte här." Viskade hon och snyftade til.
"Du är väldigt skrämmande."

"Låt dig inte luras av utsidan. Det finns en sanning och jag ska visa dig den."
Zydar verkade inte uppmärksamma att Kiliah var illa till mods. Han var mer intresserad av vattnet. Det blanka vattnet som speglade månljuset. Det var en vacker syn.
"Se här. Vattnet som är så oskyldigt. Låt det visa dig sanningen. Låt de tala."
Zydar drog ett djupt andetag och slöt ögonen för att lyssna. Han hörde vinden susa i grottan. Sedan öppnade han munnen för att tala. När han öppnade även ögonen såg hans blick suddig ut, som om hon inte längre hade pupiller. Han vände på huvudet för att se åt hennes håll. Med en mekanisk röst talade han. "Kapten John tycker inte om dig. Du är bara en börda för honom. Du kommer aldrig vara hans riktiga dotter. Du är ingenting för honom."

Inne i värdshuset var Ethan och John helt ovetandes om Kiliahs kidnappning. De delade historier, smakade av maten och drack gott till Ethan föreslog att de skulle gå tillbaka med mat till Kiliah och fortsätta festen där. "Vad säger du, Cun? Ska vi gå?"

Hon såg på honom och satte handen mot munnen och snyftade till.
"Nej du säger bara så." Pep hon och backade undan och sjönk ner på knä. Hon kände på sin axel och höll Sammi mot sig.
"Varför är jag en börda?" Viskade hon.

Cun log och nickade.
"Jag måste till mitt hus så om det är något kom då till mig." an log och restste sig upp.
"John?"

"John tycker mer om Ethan än vad han tyckt om dig. Han gör bara Ethan nöjd, försöker acceptera dig, men i smyg avskyr dig och din närvaro."
Zydar blickade törstande åt Sammis håll. "Har han aldrig fått dig att tvivla, Kiliah? Tänk efter."

John reste sig då Cun kallade på honom. Ethan och Roy började att plocka undan för att göra sig klar att gå därifrån.
"Vad är det Cun?", sa John och såg mot honom.