Rollspelare & Wolfy prs

Jason kollade på henne när hon kom in och log stort, hon var verkligen den vackraste han sett.
"Jag saknade dig." sade han och kastade leendes en liten kudde mot henne. Han gillade inte riktigt att hon såg så fundersam ut, det brukade ofta betyda att hon funderade på något dåligt.

För en gångs skull lyckades hon fånga upp kudden i tid och log lite mot Jason. Hon la sig raklång på sängen och blickade upp i taket, övervägde att berätta om samtalet hon nyss haft men beslöt sig för att låta bli. Det här var nog något hon skulle kunna ta hand om på egen hand. Hoppades hon.

Jason la sig över henne och kysste mjukt hennes hals.
"Vad är det?" Frågade han och smekte hennes lår. Han bad en tyst bön att hon faktiskt skulle prata med honom istället för att rycka på axlarna och prata om annat istället.

Och där gick hennes plan upp i rök. Det kändes inte rätt att berätta om det hon pratat med Brian om, men det skulle vara lika fel att inte diskutera det med Jason. Det hade ju ändå handlat om honom. Hon hoppades bara att det inte skulle sluta på ett tokigt sätt.
”Brian tycker inte om mig,” började hon trevande, ”han jämförde mig med alla ”dina tidigare horor”, hans ord och inte mina, och att jag inte är den första som fått dig att tro att du kan bli bättre.”

Jason spände sina käkar och la sig bredvid henne igen. Han kollade upp på taket och suckade högt, han visste inte hur han skulle berätta något men han visste att han var tvungen.
"Jag älskade Valerie. Brian presenterade oss för varandra, hon lämnade mig för en annan, Brian skyllde på sig själv och jag gick in i väggen. Såsom du såg mig igår, hög och allt, det var en bra dag för mig då." sade han och höll blicken på taket.

Leah visste inte vad hon skulle säga, visste inte om det varit en bra eller dålig idé att hon talat om allt för Jason. Det var förstås bättre än att hålla sanningen från honom men just nu upplevde hon inte situationen som mycket bättre. Hon tyckte inte om att bli jämförd med någon annan, trots att hon jämt gjorde det själv, och ville på något sätt bevisa att hon inte var likadan som hans före detta-flickvänner.

"Brian är svår, det är han verkligen. Han litar inte på många och han såg Valerie som en syster och nu tvekar han på alla nya. Fråga bara Jessica, han har liksom börjat hälsa på henne nu och hon har ändå hängt runt här i ett bra tag." sade han och ryckte på axlarna.

Att Brian inte litade på henne kunde hon förstå men han hade ändå ingen som helst rätt att slänga ur sig förolämpningar. Det var nog det hon tagit mest illa upp av. Hon kunde nästan känna hur hon långsamt började dra sig in mot sitt skal.
”Jag förstår.” Leah satte sig upp och fingrade på sitt hår innan hon ställde sig upp. ”Jag ska ta en dusch.”

"Får jag hålla dig sällskap?" frågade han och satte sig upp. Han sträckte på armarna och kollade på Leah, ville inte att hon skulle gå och bli osäker igen så han tänkte se till att distrahera henne.

Hon skakade på huvudet innan hon gick iväg, ville absolut vara för sig själv och tänka tråkiga tankar ifred. Det Brian hade sagt hade gjort henne väldigt osäker. Hur lätt skulle hennes förhållande med Jason kunna påverkas? Hon var säker på att killarna och deras åsikter och tankar hade större vikt för Jason, de var ändå de som hade funnits vid hans sida en lång tid.