PRS(Dragon Fantasy)

Ina såg på honom, oroligt, "Du, förlåt, det var inte min mening att ta upp det." sa hon ångerköpt, han verkade bli arg.

Ian ler, "Jo, det låter trevligt." sa han och knäpper sin hand över hennes.

Stefan suckade lätt innan han log svagt mot henne. "Det gör inget älskade...". Han arbetade en stund till innan han reste sig och gick till henne. Han kysste Ina mjukt och la armarna om henne.

Selina log stort och kysste honom igen. "Jag är så lycklig....Min bror har det bra och jag har dig!".

"Mmh" muttrade Ina då han kom eftersom hon var mitt i en sida, men då hon vänt blad besvarade hon kyssen.
"Hej där, är jag inte duktig att vara stilla? Hur länge har jag stått ut?" flinade hon lätt.

"Vad bra då." säger Ian ställer sig upp och drar henne på fötter.
"Vad skulle du säga om att skaffa byxor och skjorta? Vi kan rida ut i skogen där ingen ser oss. Du kommer röra dig bättre, klättra, jag kan lära dig simma. Vi kan göra något med Ina och Stefan." sa han frågande.

Ina suckade djupt, "Bara en halvtimme?" sa hon och lät sorgsen, irriterad och förtvivlade med en gång.

"Jo, det kan du." sa han och tog hennes hand, log åt hennes iver och började gå till sitt rum.

Stefan log lite och kramade om henne igen. "Tiden kommer gå fort...Jag ska vara med dig mer så kan vi hitta på något här" lovade han.

Selina följde med honom och log än. Då de kom till hans rum kände hon sig lite spänd, hur skulle det vara att ha byxor?

Ina nickade och kramar om honom.
"Ja, gör det, jag kommer dö av uttråknad annars." sa hon och suckade.

Ian tog fram ett par byxor och skjorta och såg på henne.
"Om vi rider in i skogen, kan du byta där, eller vill du här? Beror på om du vill att någon skall se dig." ler han ömt.

Stefan kysste hennes kind lätt och tog försiktigt boken från henne. "Vill du måla? Selina har en del saker, hon tycker om konst" frågade han sedan.

Selina tog emot byxorna och skjortan och började klä av sig klänningen. "Jag kan byta här". Hon hade snart fått av sig klänningen och fick på sig byxorna och skjortan. Det kändes ovant men det var en ganska skön känsla och hon såg lite förvirrat på sig själv i spegeln över hur hon såg ut.

"Ja." sa Ina ivrig och såg på honom.
"Fast jag vet inte hur man gör." säger hon oroligt, tänk om hon skulle göra fel.

Ian log och gav henne ett par enkla skinnskor som hon fått lånat av Ina, de var enklare än de med klack hon använde.
"Och håret." sa Ian och satte henne ner på en stol. Sedan flätade han hennes hår i två inbakade flätor och fäste upp dem så att inget skulle vara i vägen.
"Det trodde du inte va?" skrockar han lätt.

Stefan skrockade lågt igen. "Ina, man behöver inte veta hur man gör, man bara målar!" log han och reste sig för att gå och hämta och försvann ut.

Selina tog på sig skorna med. Såhär i början kändes allt konstigt och längst inne lite dåligt då hon inte kände sig proper, som hon skulle vara. Men vem skulle säga något?
Då han flätat hennes hår reste hon sig igen. "Ska vi gå?" mumlade hon och tog hans hand.

Hon såg efter honom, men det verkade svårt ändå. Hon hade sett målningarna här och i kyrkan hemma, de var så vackra.

"Det kan vi." log han och skrockade roat.
"Ina ligger till sängs, hon håller på att förgås av rastlöshet." informerade han då de gick genom slottet.