(Prs) Mellan mig och Jessica Tonks skräcknätter på skolan

"Vi är dina vänner...vänner är något man är med varandra, då man är där för varandra" snyftade Alice och försökte återigen komma loss.
Sam tryckte kniven i Arvids hand. "Döda henne" morrade han.

" De var inte där för dig sa en av läkarna och log mot Arvid han tvekade läkaren blinkade till proffesorn

Sam nickade. "Exakt, de är inte dina vänner". Han smekte Arvid över huvudet. "Men du är min son...":

" Vi är dina vänner sa adam
" Ni kom inte efter honom ni tänkte bara på er själva sa Läkaren Arvid tvekade om vem han skulle lyssna på

"Snälla Arvid, vi ville komma efter dig, men vi visste bara att vi skulle bli fångade igen" sa Alice. Hon ville rädda honom, men de skulle bara ha förlorat på det...

Arvid föll ner på knä hellt förvirrad han såg ner i marken
" Men jag vet inte om jag verkligen har vänner sa Arvid

"Du har vänner Arvid, men du kommer förlora de om du dödar oss" sa Alice. Hon kved till då hon försökte komma loss.

Arvid höll för öronen han kände huvudverken då han höll på att bryta sig loss

Sam grabbade tag i Arvids axel. "Lyssna inte på de, döda de bara, annars gör jag det".

Arvid ville inte att någon dödar dom han kastde sig över sin pappa
" ingen dödar dom sa Arvid bestämt