De utvalda

Eletha log lite och såg på honom, "Du borde äta något." sa hon och såg upp på honom med oro i blicken, han fick inte svälta ihjäl.

"Jag vet..." Sa Eyhan och kliade sig lite i bakhuvudet. Han kom åt bandaget och grimaserade. "Du borde också äta".

Hon skakade på huvudet, "Inte nu, tvinga mig inte." sa hon och stirrade bara in i elden, hon ville härifrån.

Ethan suckade till och sträckte sig efter en sadelväska. Han tog upp lite torkat kött och åt en bit. "Nåja, jag har ätit i alla fall" suckade han och kramade om henne igen med huvudet mot hennes axel.

"Bra." log Eletha och tycktes slappna av, som om hon fortfarande var oroad över honom, vilket hon var.

Ethan log lite svagt och kysste hennes hjässa. "Tack för att du hjälpte mig när jag ramlade av stolen" mumlade han mot hennes öra.

"Inget att tala om, du skulle gjort lika för mig." sa hon och log lite, det var bra att han talade med henne, så fick hon annat att tänka på. "Ska vi ta oss vidare?" sa Eletha som kände sig rastlös, fast hon ville stanna i Ethans famn.

"Ja, men ändå. Om jag hade varit du skulle jag nog bara gråtit över att du inte mindes mig" mumlade Ethan. Han nickade sedan och reste sig upp. Han hällde snö över brasan.

"Jag gjorde det." sa Eletha lite frånvarnade och sadlade Morier innan hon satte upp och åter hade hon något frånvarnade i blicken.

Ethan såg mot Eletha med sorgsen blick och ville så gärna bara hålla om henne igen, men hon hade redan satt upp. Han sadlade Elpir och hoppade också upp. "Något du tänker på?".