Power (Ett rollspel för alla)

Annabeth hade spenderat sitt liv med att försöka sig på att läsa andras känslor och uttryck, för att själv kunna dölja de. Hon såg i Dominus ögon att han undanhöll något, men det betydde inte att han kände till hennes mamma. Men det hade säkert något med henne att göra.
"Okej." sa hon misstänksamt.
Serah kom genom dörren, och Annabeth kände sig lättare om hjärtat. En till Välsignad som inte blivit dödad av Ariana eller skuggvarelser.
Plötsligt flämtade Leila till, och trots sin trötthet vände sig Annabeth blixtsnabbt om. Sju stycken skuggvarelser syntes vid skogsbrynet utanför fönstret.
Själv var hon alldeles för uttömd på krafter för att kunna göra mer än att ropa till Dominus:
"HJÄLP TILL DA!"

"Va?" Serah sprang förvånat fram till fönstret där mörka gestalter tog form. Hon hann tydligen inte mer att landa innan något mystiskt hände. Det här var obehagligt, vad kunde de göra?
"Vet ni hur man besegrar dem?"

Lelia går med stela steg fram bredvid Serah och skakar på huvudet.
"Nej" säger hon och känner hur de röda glödande ögonen genomborrar henne. Det är en riktigt obehaglig känsla.

((Wassup? Jag är liksom fast till Dominus gör något så jag kan inte skriva... Någon som kan/orkar/vill det? XD))

Dominus ansikte mjuknar upp i ett leende. Det var trots allt inte flickans fel att hennes föräldrar bokat in en semester. Det som betyder något är att hon är här nu, och att de Välsignade nu är fulltaliga. Han vänder sig om mot de andra för att samla dem när han upptäcker att något är fel.
Alla, också nyanlända Serah, har ställt sig vid ett fönster i korridoren, och det ligger en nervös stämning i luften. Han rycker till när Annabeth ropar på honom och rusar dit.
Han upptäcker snabbt problemet. Sju stycken redan. Men ännu inget utom kontroll.
"Ta det bara lugnt. Inget blir bättre av att vi stressar upp oss. Jag tänker inte förringa faran vi är i, men det är viktigt att inte fatta några förhastade beslut".

Annabeth kunde inte låta bli att beundra Dominus mitt i sin ilska mot honom. Han kunde hålla lugnet, vilket hon själv varit ganska bra på innan hela Välsignade-grejen.
Ändå var hon arg. Fattade inte Dpminus att dessa varelser jagat typ alla Välsignade?! Och var hade han varit när det hände?! ((saganda: jag känner mig väldigt elak nu ))
"Kan du känna av var Ariana är?" Frågade Annabeth Dominus sammanbitet. Huvudet dunkade och det var inte förrän nu som den riktiga tröttheten slog till. Hon visste att hon överansträngt sig med isväggen förut, men hon ville absolut vara till hjälp.

((Man måste ju få vara lite elak i rollspelet. Francesca var rätt taskig när hon och Annabeth träffades för första gången också ))
Dominus koncentrerar sig och rynkar pannan för några sekunder. Han skickar ut sina tankar för att lokalisera Ariana. Hon är kvar i byggnaden, men, trots att det är helt ologiskt, verkar hon inte vara på väg mot dem. I vilket fall har de större problem än henne nu.
"Ariana är inte ert bekymmer för nuet" säger han lugnt. Han ser Annabeths trötthet, även om hon maskerar den med ilska. Hon är stark, som kan hantera allt, sina krafter och en helt ny dimesion av faror. Som de andra Välsignade. De som Välsignas och överlever har alltid någon form av inre styrka, även om den kan vara svår att upptäcka.
Han ger alla i gruppen en varsin blick och säger "Allt är under kontroll. Så länge det är sju stycken och vi är beredda är de där inga problem. Hur många känner till sina förmågor?".

Francesca suckar. Där kom det. 'Hur många känner till sina förmågor?' Anledningen till att hon är där, hennes otroligt fantastiska, väldigt ickeexisterande förmåga. Hon försöker att verka så osynlig som möjligt, så att avsaknaden av respons inte blir så deprimerande tydlig.

((Nice that you understand ))

Annabeth reste sig mödosamt upp, vinglade lite men klarade av det.
Hin gjorde upp en lista i huvudet på vad hon visste att hon kunde göra än sålänge.
Den var ungefär såhär:

1. Kontrollera vatten med vilja.
2. Kontrollera blod med vilja (vilket innebär då att jag kan kontrollera alla vätskor? Eller?)
3. Frysa vatten och kontrollera is.
4. Rena smutsigt vatten med vilja/blick.

Hon kom inte på något mer. Hon väntade på att de andra skulle berätta först, för att börja kändes alldeles för oartigt.

"Jag kan få folk att tro på mig." Säger Jackson, det låter så mesigt, värdelöst och korkat i sammanhanget. Vad har det emot 7 skuggvarelser som kan ta död på honom, allihopa faktiskt, utan problem. Plötsligt önskar han att hans bror var här. Han hade säkert flinat mot honom, klappat honom på ryggen och frågat varför han bara låter de bossa över honom. Minnet av alla de bra stunder de hade får honom att småle.

Annabeth sa:
"Jag kan kontrollera olika vätskor och frysa de..."
Det lät väldigt konstigt. Vad kunde vatten göra mot skuggor? Hon lutade sig mot väggen med korslagda armar, och stirrade på Dominus.