Skriv vad du GRYMT GÄRNA VILL SÄGA TILL EN SPECIELL PERSON MEN KAN INTE-TRÅDEN

Jag älskar dig, men jag hatar dig så himla mycket när du skryter om hur du hinner med nio dansträningar på en vecka. Jag är säker på att du kommer att få toppbetyg ändå. Och när du sträcker ut armarna så syns dina ben. Varför kan de inte vara så för mig?

Vet inte riktigt hur jag ska säga det, men ja, jag är sjukt kär i dig och du kommer troligen aldrig ens få reda på det.
Lika bra det, du skulle nog bli chockad om du fick veta.
Behövde bara få det ur mig.
vi träffas inte så ofta längre och jag saknar dig så sjukt galet jävla mycket.
Hoppas att du vet att jag aldrig kommer att sluta älska dig, inte som vän iaf, även om vi flyter så långt ifrån varandra att vi inte har någon kontakt alls längre.
♥

Till vissa i klassen:
Kan ni sluta vara så otacksamma? Jag hörde typ 4 personer säga: ''Kolla! Min kladdkakebit är mycket mindre än allas'' eller ''Är det här allt vi får?''. H,A,A,I och P har jobbat JÄTTEMYCKET för er skull och så sitter ni och klagar. Var glad att ni ens fick något!

Jag vet att ni försöker peppa mig, men det ni skriver är inte det jag vill läsa!

Att läsa att "men dans är inte bara att vara duktig, det viktiga är att ha kul och älska det man gör" och att "men träning ger färdighet, så är det i allt" och "dans är mer än teknik och att det ska se snyggt ut" gör bara att jag vill gråta!!
Det ni skriver får mig bara att läsa att jag inte är duktig alls, att jag inte kan men att om jag tränar så kanske kanske jag kan lära mig nånting iallafall...

Det gör bara att jag känner mig ännu sämre.....Det jag behöver höra är att jag KAN, inte att jag KANSKE kommer att LÄRA mig eller att DET SPELAR INGEN ROLL om jag kan eller inte bara jag tycker det är kul!

Men hur i helvette tror ni att jag ska tycka att något är kul om jag aldrig får höra att jag kan, att jag är bra på nått sätt? Att det enda som jag hör är mina tankar om att jag är sämst?

Nä, det får mig bara att aldrig vilja ta ett danssteg igen!!!

Jag älskar dig

Person 1:

Släng dig i väggen och sätt dig sen i ett mörkt hörn så jag slipper ha dig i mitt liv.
Kan knappt förstå hur jag kan vara så dum i huvudet att jag är kär i dig, och sen tittar du mig av nån dum anledning i ögonen och det slår ner nån blixt i mig och jag kan plötsligt inte förstå hur man inte kan vara kär i dig.

Person 2:

Snälla. Jag vill inte vara din vän. Det är så jäkla svårt att säga det men så är det.
Och ja, jag vill trots det fortfarande vara vän med din tvilling bror.
Jag kräver absolut inte att ni ska sluta umgås med varandra. Jag vet ju att ni är skit viktiga för varandra, ni är ju trots allt tvillingar och vänner. Men. Jag vill inte vara din vän. Jag fattar. Det måste va skit jobbigt. Jag vet att du är kär i mig och att vi var vänner i över ett åt för ett par månader sedan, men jag orkar det inte. Kort. Jag mår inte bra av dig.
Jag tycker inte om dig, jag tycker du är irriterande och du gör mig bara irriterad, ger mig ångest, och får mig att måste sämre.
Det funkar inte.

Person 1, igen.

Om du skulle vara kär i mig, säg det. Snälla? Vågar inte och kommer aldrig våga. Jag kommer bara fortsätta ignorera min känslor till dom dör.
Så. Snälla. Säg nått. Visa det på nått jävla sätt!
Om du nu gillar mig alltså...

Person 3.

Om du blir ihop med den där killen. Klart. Jag kommer självklart vara glad för din skull, du här ju varit kär i honom i flera år.
Men. Snälla. Förändra inte vår vänskap eller börja strunta i mig pågrund av honom.

Person 4.

Okej. Jag vet att vi inte är bästa vänner.
Men kom igen, jag kräver inte att du måste vilja va vän med mig. Men du behöver inte snacka skit om min stil bakom min rygg för det!

Person 5.

Du tycks ha blivit en ännu större bitch genom åren.
Att vi i 4 år var bästa vänner kan inte betyda något annat en att jag har varit väldigt dum i huvudet.

hej

Hej M!


Förlåt

Jag är kär i dig.

Jag älskar dig så himla mycket. Tack. Tack för allt.