Vi som är osäkra på om vi är kära och på om våra eventuella förälskelser gillar oss tillbaka och är allmänt förvirrade
Forum > Off Topic > Vi som är osäkra på om vi är kära och på om våra eventuella förälskelser gillar oss tillbaka och är allmänt förvirrade
| Användare | Inlägg |
|---|---|
|
reckless
Elev 
|
Så.. Jag berättade för honom exakt hur jag kände. Via Facebook, för jag är för feg för att säga det irl.
Och nu fick jag svar, flera veckor senare; "De e lugnt ^^ ses i skolan :3" .. Vadfan betyder det? Vadå "lugnt"? Typ "jaha, du gillar mig, men det är lugnt jag förlåter dig" eller vadå? Och jag kommer ju inte ens fortsätta skolan och det har jag sagt till honom tidigare... CharmBlood26477 @ Pottermore 20 jul, 2012 01:29 |
|
Kedjebrev
Elev 
|
Jag har nog släppt honom nu. Inte kommit över honom, men insett att det aldrig kommer bli vi och att han kanske inte är sådär perfekt. Får se framemot gymnasiet istället!
 
http://Kaosregn.blogg.se
21 jul, 2012 21:07 |
|
whirlwinds
Elev 
|
sprang på honom på stan idag efter att knappt ha sett honom sedan skolavslutningen och alltså hahahahahahahaha vilken jävla idiot han har blivit hur fan kunde jag vara kär i honom???
22 jul, 2012 02:01 |
Borttagen
|
Jag behöver råd från anonyma personer på internet som inte känner mig, tror jag.
Det finns en kille. Vi gick i samma klass i tre år (jag har totalt sagt typ 5 ord till honom på de tre åren men tänkt på honom väldigt mycket) fram till skolavslutningen nu när vi gick ut nian. Jag är så GLAD över att slippa ifrån den där skolan - men jag kan fortfarande inte sluta tänka på honom. Jag var mer eller mindre utfryst (numera vet jag precis hur det känns att bli förnedrad och bortvald) och hade inga vänner i princip hela åttan, mådde väldigt dåligt då och det gjorde att jag kom "ut på andra sidan" väldigt osäker och väldigt awkward ... Han tycker förmodligen att jag är knäpp, eller så har han helt glömt bort mig. Jag vill bara ta kontakt med honom på något sätt. Det har jag velat i två år. Det jag funderar på att göra är att skicka honom ett brev med en teckning av en blommande kryddnejlika (en riktig sådan går ju inte att få tag på), med en hänvisning till boken "Blomsterspråket" av Vanessa Diffenbaugh där det framkommer att det betyder "Jag har älskat dig utan att du vetat om det" att skicka en kryddnejlika till någon. Eller möjligen bara skriva ett brev till honom och försöka förklara allting. Men jag har inte vågat än. Det är bara det att det är som min sista chans - vi bor i samma stad men kommer aldrig träffas igen, på sin höjd råka gå förbi varandra på stan. Och jag vill så hemskt gärna lära känna honom på riktigt. 28 jul, 2012 00:36 |
|
Borttagen
|
Skrivet av Borttagen: Jag behöver råd från anonyma personer på internet som inte känner mig, tror jag. Det finns en kille. Vi gick i samma klass i tre år (jag har totalt sagt typ 5 ord till honom på de tre åren men tänkt på honom väldigt mycket) fram till skolavslutningen nu när vi gick ut nian. Jag är så GLAD över att slippa ifrån den där skolan - men jag kan fortfarande inte sluta tänka på honom. Jag var mer eller mindre utfryst (numera vet jag precis hur det känns att bli förnedrad och bortvald) och hade inga vänner i princip hela åttan, mådde väldigt dåligt då och det gjorde att jag kom "ut på andra sidan" väldigt osäker och väldigt awkward ... Han tycker förmodligen att jag är knäpp, eller så har han helt glömt bort mig. Jag vill bara ta kontakt med honom på något sätt. Det har jag velat i två år. Det jag funderar på att göra är att skicka honom ett brev med en teckning av en blommande kryddnejlika (en riktig sådan går ju inte att få tag på), med en hänvisning till boken "Blomsterspråket" av Vanessa Diffenbaugh där det framkommer att det betyder "Jag har älskat dig utan att du vetat om det" att skicka en kryddnejlika till någon. Eller möjligen bara skriva ett brev till honom och försöka förklara allting. Men jag har inte vågat än. Det är bara det att det är som min sista chans - vi bor i samma stad men kommer aldrig träffas igen, på sin höjd råka gå förbi varandra på stan. Och jag vill så hemskt gärna lära känna honom på riktigt. jag tycker att du ska skicka ett brev till honom. vad har du att förlora? Om han gillar dig, så kan ni ju träffas. Skicka ett brev innan det är försent och du ändrar dig. 28 jul, 2012 10:31 |
|
Hp Luna
Elev 
|
Jag har gått i samma klass med en kille i 6 år. Nu har vår klass precis splittrats men vi är ändå bästa kompisar. (Vår klass höll ihop mycket). Vi brukar typ göra allt! Äta med fingrarna är nuttellaburkar på stan t.ex. Och köpa snabbnudlar, bada och spela fotboll. Det stadiet. Vi mezzar rätt mycket men vi har aldrig skrivit hjärtan till varandra. Nu, har vi typ börjat skriva hjärtan. Först bara i olika färger men nu i rött. (Det är smilysar som finns till iphone endast, emoji, sådana.) Vi skriver typ 'puss' smilysar också... Jag gillar honom, men jag har ingen aning... Vi försöker träffas mycket och han har skrivit att han saknar mig när han är bort och så... Jag har nu funking idea...
 Min tumblr
28 jul, 2012 17:44 |
|
scarhead
Lärare 
|
Skrivet av Borttagen: Jag tycker du ska skicka ett brev, då det kan vara din sista chans. Jag insåg nu i vintras att jag gillade en kille lite extra mycket, alldeles alldeles för sent. Jag hade inte insett det förrän då, och jag hade sådan ångest då jag inte hade någon kontakt med honom längre. Jag slängde allt jag hade med honom att göra, och jag ångrar det djupt. Nu är inte känslorna så starka, men jag hade sådan ångest så jag tycker du ska göra det. Så du slipper ångestkänslan och tankarna som alltid börjar med 'om jag bara...'.Jag behöver råd från anonyma personer på internet som inte känner mig, tror jag. Det finns en kille. Vi gick i samma klass i tre år (jag har totalt sagt typ 5 ord till honom på de tre åren men tänkt på honom väldigt mycket) fram till skolavslutningen nu när vi gick ut nian. Jag är så GLAD över att slippa ifrån den där skolan - men jag kan fortfarande inte sluta tänka på honom. Jag var mer eller mindre utfryst (numera vet jag precis hur det känns att bli förnedrad och bortvald) och hade inga vänner i princip hela åttan, mådde väldigt dåligt då och det gjorde att jag kom "ut på andra sidan" väldigt osäker och väldigt awkward ... Han tycker förmodligen att jag är knäpp, eller så har han helt glömt bort mig. Jag vill bara ta kontakt med honom på något sätt. Det har jag velat i två år. Det jag funderar på att göra är att skicka honom ett brev med en teckning av en blommande kryddnejlika (en riktig sådan går ju inte att få tag på), med en hänvisning till boken "Blomsterspråket" av Vanessa Diffenbaugh där det framkommer att det betyder "Jag har älskat dig utan att du vetat om det" att skicka en kryddnejlika till någon. Eller möjligen bara skriva ett brev till honom och försöka förklara allting. Men jag har inte vågat än. Det är bara det att det är som min sista chans - vi bor i samma stad men kommer aldrig träffas igen, på sin höjd råka gå förbi varandra på stan. Och jag vill så hemskt gärna lära känna honom på riktigt. 
28 jul, 2012 17:52 |
|
pardus
Elev 
|
Skrivet av scarhead: Skrivet av Borttagen: Jag tycker du ska skicka ett brev, då det kan vara din sista chans. Jag insåg nu i vintras att jag gillade en kille lite extra mycket, alldeles alldeles för sent. Jag hade inte insett det förrän då, och jag hade sådan ångest då jag inte hade någon kontakt med honom längre. Jag slängde allt jag hade med honom att göra, och jag ångrar det djupt. Nu är inte känslorna så starka, men jag hade sådan ångest så jag tycker du ska göra det. Så du slipper ångestkänslan och tankarna som alltid börjar med 'om jag bara...'. Jag behöver råd från anonyma personer på internet som inte känner mig, tror jag. Det finns en kille. Vi gick i samma klass i tre år (jag har totalt sagt typ 5 ord till honom på de tre åren men tänkt på honom väldigt mycket) fram till skolavslutningen nu när vi gick ut nian. Jag är så GLAD över att slippa ifrån den där skolan - men jag kan fortfarande inte sluta tänka på honom. Jag var mer eller mindre utfryst (numera vet jag precis hur det känns att bli förnedrad och bortvald) och hade inga vänner i princip hela åttan, mådde väldigt dåligt då och det gjorde att jag kom "ut på andra sidan" väldigt osäker och väldigt awkward ... Han tycker förmodligen att jag är knäpp, eller så har han helt glömt bort mig. Jag vill bara ta kontakt med honom på något sätt. Det har jag velat i två år. Det jag funderar på att göra är att skicka honom ett brev med en teckning av en blommande kryddnejlika (en riktig sådan går ju inte att få tag på), med en hänvisning till boken "Blomsterspråket" av Vanessa Diffenbaugh där det framkommer att det betyder "Jag har älskat dig utan att du vetat om det" att skicka en kryddnejlika till någon. Eller möjligen bara skriva ett brev till honom och försöka förklara allting. Men jag har inte vågat än. Det är bara det att det är som min sista chans - vi bor i samma stad men kommer aldrig träffas igen, på sin höjd råka gå förbi varandra på stan. Och jag vill så hemskt gärna lära känna honom på riktigt. Ja, skicka! Om du ändå aldrig träffar honom så har du ju allt att vinna och inget att förlora! Du klarar det, det vet jag att du gör  We fight, we score, we are the House of Gryffindor. 28 jul, 2012 18:16 |
|
Borttagen
|
Som vanligt blir jag kär i folk som dog innan jag ens föddes... en tidsmaskin skulle passa mig fint!
Rimfrost När jag var 13 var jag kär i en kille i min teatergrupp. Vi spelade föreställningar varje helg och sista helgen insåg jag att det kanske var min sista chans att säga något. Så jag skrev ett litet brev och gömde i hans rekvisita näst sista föreställningen. Han kom fram till mig och sa att han inte var kär i mig och jag har aldrig känt mig så dum och bortgjord i hela mitt liv och jag skäms fortfarande när jag tänker på det!! Men ändå kanske det är bättre än om jag inte sagt något, nu kunde jag i alla fall lägga det bakom mig (om man kan kalla det "lägga bakom sig" när jag fortfarande tycker det är pinsamt är en annan fråga)... inte gå och fortsätta tråna liksom. Så det var nog bra ändå att jag berättade. Fastän det blev jobbigt. Lycka till, hur du nu än gör! 28 jul, 2012 18:34 |
|
Borttagen
|
Jaha, då har man postat brevet då - efter att ha skrivit om det ungefär 100 gånger, och 100 gånger är ingen överdrift utan seriöst. Har typ ångest. Även om jag vet att OM han bara skulle skratta åt det eller - ännu värre - sprida det bland folk skulle han ändå inte vara värd det ...... men ändå, ångest :o
7 aug, 2012 21:52 |
Forum > Off Topic > Vi som är osäkra på om vi är kära och på om våra eventuella förälskelser gillar oss tillbaka och är allmänt förvirrade
Du får inte svara på den här tråden.
Mugglarportalen