The cold in our bodies [PRS]

Hon låste dörren och gick till eldstaden, stoppade in en vedpinne och nickade.
"Ja det är nog bäst. Jag kanske inte kommer kunna sova men sov du." Hon såg på henne och lade huvudet på sned.
"Hon är så oskyldig."

Olivia hade lagt sig tillrätta i soffan. Först hållit sig vaken, för att se efter Alice- om hon gjorde något ljud, sa något. Och sedan lyssnade Olivia efter röster eller steg utanför dörren. Men det var det vanliga ljuden hon hörde. Som Ivans slott, så var Hugos likt på det sättet. Slotten hade sina läten. Knarrande ljud, visslande, en vindpust. Som att de olika slotten levde egna liv.
Tillslut hade hon fallit till sömns och dåsade bort i drömmarnas värld, för att sedan rycka till och vakna upp. Det kändes som att hon var sen för något. Hon satte sig upp, yrvaken och försökte komma på var någonstans hon var. Hon upptäckte Alice i bädden. Och Lottie. "Gryning..", sa hon sedan och mindes deras plan. Försiktigt reste hon sig upp ur soffan och tassade över till Lottie och rörde försiktigt henne för att inte skrämma sin vän. "Det är dags.", viskade hon så lågt hon kunde.

Lottie sov alltid lätt och hon vaknade med att öppna ögonen. Nickade och satte sig upp.
"Jag kan gå ner i förväg." Hon satte handen för munnen.
"inget mer prat." Hon nickade hon och såg mot sängen där Alice redan satt upp och såg mot dem.
"Jag är redo...." Hon såg sig om och lyssnade efter något.

Olivia nickade till svar och rätade på sig för att vända sig mot Alice. Det var var fortfarande skuggigt i rummet, vilket gjorde det svårt att helt se Alices ansiktsuttryck, men Olivia tyckte sig se en beslutsamhet och energisk blick möta hennes egen.
Hon satte väskan över axeln och gick för att plocka upp den lilla packning Alice hade med sig. Hon ville bära den åt henne. Sedan nickade hon åt Lottie och Alice, att Lottie kunde ta täten.

Alice drog på sig ett par skor som var för tjänare och såg på dem. Lottie gick fram till dörren och låste upp, öppnade dörren och kollade ut. Det var dött i slottet och hon såg över axeln.
"Kom." Viskade hon och vände sig åter igen.

Olivia följde efter Lottie och kastade en blick åt Alice för att se efter att hon var med. Hon var bara precis efter Olivia.
De fortsatte att smyga nerför trappan. Olivia stödde sig mot väggen.

Lottie kom ner på nedervåningen och kom ut i hallen. Kastade en blick runt sig och såg in mpt mörkret.
"Kom ingen är här..." Viskade hon och hon kände hur pulsen skenade i väg.
Hon kunde höra slottets ljud och hon kände hur stressen ökade.

Slottet visade sig på sin otäcka sida. Kanske det alltid hade varit det. Men det var något särskilt med att vandra omkring i förbjuden timma när alla andra sover. Hon visste att tjänarna snart skulle vakna. Men innan dess.. så skulle de vara påväg härifrån. Långt bort, helst.
Hon tittade då och då nervöst mot Alice och Lottie, men fortsatte att behålla lugnet och fokuserade på att ta sig vidare framåt i slottet.

"....Och vart är ni på väg om jag får fråga......?" En mjuk röst hördes från mörkret och steg hördes innan man såg Tristans komma ut från mörkret. Han hade ett slugt leende på läpparna och han såg på dem tre och lade huvudet på sned.
"Men oj... Alice ska ni resa? utan att säga farväl?" Han lät besviken och såg på Olivia.
"Har ni talat med min far om detta?" Frågade han och tog ett steg närmare Alice.
Lottie såg från Alice till Olivia och höll om Alice. Vågade inte prata och Alice såg på honom.
"Nej jag ska bara ta lite luft. Det är bara det.."

Olivia stannade upp i en rörelse när hon hörde Tristans stämma. Hon gav ifrån sig ett ljudlöst flämtande när hon synade honom. "Ja, Alice ska bara ha luft.. lite frisk luft gör henne gott.", viskade hon till svar. Rädd för att göra för höga ljud.
Hon flyttade sig närmare Lottie och Alice, som för att skydda dom båda.