Life - Lupple & Medi PRS

Han log och tog henne i famnen.
"Det är bra nyheter Mi." Han kysste hennes nacke.
"Har du något viktigt i dag? Jag vill handla en känning till dig. En vacker som passar till dig."
Han drog handen genom hennes hår.
"Har du något emot om jag leker med ditt hår?"

Mistril nickade och följde med in i hans famn och lät honom kyssa nacken. Hon flämtade till av välbehag och slöt ögonen. "Jag har dig, du är viktig. "Viskade hon och smekte hans armar lätt. "En klänning, nåväl då får vi åka in till staden. "Log hon men skakade sedan på huvudet och rös av välbehag. " Du vet att jag älskar när du rör mig, oavsett vart. " Viskade hon leendes.

Han log och började att smeka hennes kind och drog sina fingraar genom hennes hår. Han lade huvudet på sned.
"Du är lite blek. Vill du ha lite blod? jag kan ge dig om jag får en kyss och en läsk i bilen." Han log mjukt och ströckte fram sin handled.
"Denna gång ta inte bort såren. Jag vill se på dem. Jag vill känna dig nära."

Mi såg på honom och log stort. " Åh du börjar bli bättre på att köpslå. " Flinade hon och smekte hans handled sakta och fnissade till. "Åh, du vill se dem. "Viskade hon lekfullt och kysste hans handled sakta och ned över hans handflata och upp igen. "Jag ska inte ta bort dem."Lovade hon viskande och kysste honom några fler gånger innan hon varsamt pressade ned tänderna i hans skinn och började dricka.

Han log mjukt.
"Man måste bli bättre. Det går inte annars." Han kröp närmare och såg på henne och kved till av bettet men sa inget annat. Han log och kände hennes tunga lapa i sig och han slöt ögonen och stönade.

Det var så gott, så välbehövligt. Kanske skulle hon inte få bita honom igen och det smärtade henne så mycket men han verkade inte lida och hon tänkte inte vara den som drog upp lidandet så fortsatte att suga i sig blodet och flitigt använda tungan när det behövdes tills hon varsamt drog sig bort och gav honom en lätt kyss över bettet. "Plåster?" Frågade hon och smekte hans kind.

Han hade inte sagt något utan när hon satte sig upp och erbjöd plåster log han.
"Ja tack. Ett.... blått kanske?" Han lade huvudet på sned.
"Mycket bättre. Nu är du lite varmare i huden och ser mer fantastisk ut."

Mi fnissade till och nickade. "Ett blått." Log hon och tog fram plåsterlådan och öppnade den. Fiskade upp ett blått och tog hans hand varsamt och kysste bort blodet som runnit innan hon plåstrade om honom. " Så det är därför du erbjuder blod... för att jag ska se mer fantastisk ut?" Viskade hon och grenslade honom och kysste honom försiktigt. "Jag ska duscha nu, sedan är det din uppgift att styla mig älskling. " Log hon och reste sig upp. "Om du så önskar. Du har hela min garderob till förfogande." Flinade hon innan hon gick iväg till badrummet. Lät morgonrocken falla till golvet och klev in i duschen.

Han såg henne plåstra om honom och han såg upp på honom. Log och nickade till.
"Ja det kanske var derför. Är det ett straff att du inte ska sticka ut när vi går bland folk? Du sticker ut mindre när du har lite blod i dig."

Mi skrattade till, mjukt. "Åh så du vill passa in?" Flinade hon retsamt och sköljde ur balsamet och tvålade in sig och sköljde av det och kom sedan ut med handduken omkring sig. " Det är okej älskade, jag ska göra mitt allra bästa för att inte sticka ut. "Log hon och satte sig bredvid honom på sängen och gav honom en puss på kinden.