Pirates! PRS Medi & Vidomina

"Du kan säga Mojfaj men inte mamma? Då vet jag vart favoriten ligger." Hon kysste sin sons kind och skrattade.
"Förlåt det var inte meningen." Hon pekade på Sammi.
"Men du försvann och gjorde mamma galen. Du skulle hört. Mamma skrek som Sammi gör ibland. Fast när jag gör det blir folk rädda."

Cun log och nickade.
"Jag är läkare så varför skulle jag inte kunna detta?" Han log och började att äta.
"Ska vi spela sen?"

Ethan skrattade. "Det kanske är dags att han spenderar mer tid med dig än med sin morfar.", skrattade han och strök med handen över Sammis bakhuvud samtidigt som han såg kärleksfullt på de båda. Han älskade sin lilla familj. "Ja, du skrämde oss så. Men vi var många som kom efter dig, för att hämta dig igen." Ethan pausade och iakttog Sammi där han låg och njöt över sin moders närvaro. "..Men vad hände? Vad gjorde den där demonen med dig?", viskade Ethan och förstod att han inte skulle få något svar på sina funderingar nu.

Roy ryckte på axlarna och såg på John igen innan han själv smakade av maten som serverades. "John, jag hade kunnat betala själv. Du är alldeles för generös.", men John viftade bara bort hans ord. "Så lite så.". Sedan smakade han också av maten.

Hon höll Sammi mot sig och log mjukt.
"Gör inte så igen okej? Om du måste gömma dig så göm dig från Roy eller pappa men inte från mamma." Hon höll honom nära och lutade sig mot Etha.
"Jag älskar dig min älskade ." Hon kysste Ethan och log.

Ethan fnissade och höll med Kiliah. "Hon har rätt, Sammi. Du får inte gömma dig för din mor, bara för mig eller de andra." Han strök honom över hans huvud och log mot honom.
"De andra är i värdshuset." Ethan såg på Kiliah igen. "Vill du gå dit?"

Hon såg på honom och log.
"Jag behöver sova en stund. Jag kommer om en timme eller så." Hon kysste honom och lade sig med Sammi i famnen.
"Mamma vill sova med en liten söt Sammi på sig." Viskade hon.

Ethan nickade. "Dåså." Han böjde sig fram för att kyssa Kiliahs panna och Sammis. "Vi ses senare då. Jag går till de andra. Vila ni."
Ethan reste sig och lämnade deras kammare för att gå upp på däck och av skeppet till land.

Sammi vinkade glatt efter sin far innan han lade sig på Kiliahs bröstkorg och somnade sedan. Kiliah somnade efter att stoppat om honom och hade ena armen om honom och kände vågorna gunga dem i ro

Efter en stund fylldes kammaren av en kyla. En man skymtades i skuggorna för att sedan träda fram vid foten av Kiliahs säng. Mannen stannade för att blicka på Kiliah och det lilla barnet. Han log på ett sätt att det såg kusligt ut. "Kiliah. Sammi.", väste han och sträckte en knotig hand mot deras håll.

Kiliah vaknade till och öppnade ögonen och öppnade munnen för att skrika men det fanns inget skrik. Hon blickade mot varelsen och höll Sammi mot sig och drog sig från varelsen.
"Vad vill du?"

"Tala om sanningen för dig förstås.", sa mannen och drog av sig sin huva så att hjässan syntes. Det kala huvudet, med hornen som så krokigt snirklade sig i bakhuvudet. "Följ med mig, så ska jag berätta." Han var inte säker att Kiliah skulle följa med direkt, med tanke på hennes reaktion kanske han var tvungen att övertyga henne ännu mer. "Vi har träffats förut. Kommer du ihåg? I grottan? Zydar. Det är mitt namn."