PRS Lupple & Medi

Hon började dricka och hon satte sig ner och lät Maria smeka henne över håret.
"Såja Willow. Dorian måste bli bättre. Sen kommer han bli bra." Hon log mjukt och kysste hennes huvud. Det knackade på dörren och Sophie kikade in.
"Kan jag åka hem eller behöver ni mig en dag till sir?"

"Åk hem du. " Sa Lathan medan han stängde av teven och såg sedan på Dorian.
"Dorian jag föreslår att du håller dig upptagen inatt. " Sa Lathan och Dorian suckade tyst men nickade.
"Du har rätt. " Sa han lågt och pillade med fönsterbrädet.

"Jag ringer byrån och en chaufför kommer och hämtar mig." Hon neg.
"Tack för det här året Mr och Mrs Vinther."
Hon log och tog upp mobilen och slog ett nummer och lade sedan på.
"De är på väg."

Willow log och reste sig. Hon gick fram och kramade om Sophie och log.
"Tack att du tog hand om mig!"

Dorian suckade tungt och lutade ryggen mot ena sidan av fönstret och studerade alla och även Sophie som gjorde sig redo att bege sig.

När Sophie hade åkt såg Willow på Dorian och log mjukt.
"Jag ska gå och lägga mig."
Hon började gå mot dörren och Tristan följde efter henne.
"Vill du vakta henne far?"

"Sov gott." Sa Dorian och vinkade efter henne med ett svagt leende.
Lathan nickade sakta.
" Absolut. Jag kan sitta hos henne. Gå och jaga Tristan. Du ser törstig ut." Sa han innan han följde Willow upp till rummet.

"Godnatt Dorian." Hon log och gick upp till rummet och lade sig i sängen och såg på Lathan.
""Har du något att läsa?" Hon kröp ner och log mot honom.

"Ska ske far." han sprang ut och började jaga inne i stan och sprang längst hustaken och såg sig om.

Lathan såg på henne och flinade lätt.
" Oroa dig inte för mig." Sa han lugnade medan han började studera stjärnorna utanför hennes fönster. Dem hade alltid kunnat uppehålla honom.

Dorian satt kvar på samma plats som förut och klev snart in i huset och hämtade blod för att sedan låsa dörren. Tog upp en kolbit och drog snabba kors över varje utgång och ingång och satte sig sedan i sin fåtölj och drack av blodet.

"okej." Hon såg på honom innan hon somnade och hennes hjärtslag blev lugna tillsammans med hennes andetag. Håret vilade över kudden och hon hade en ängels ansikte.

"Vill du inte måla något Dorian?" Maria såg på honom och log försiktigt.
"När du blir... bättre vill jag att du målar av Willow igen." Hon log och såg på honom.
"okej?" Hon gick framåt och log.
"Jag tror hon vill det med."

Lathan studerade henne en stund och såg henne sova. Hon sov djupt. Fridfullt.

Dorian kände Marias närhet och blev nästan beskyddande över blodet han hade. Som om hon skulle ta det från honom. Han morrade argt men insåg ganska snart att hon inte var intresserad av hans blod så han slutade morra.
"Jag vill absolut inte måla." Sa han väldigt högt. Han brukade måla saker som var i hans tankar. För tillfället var det inga bra tankar.
Han bet tag i påsen lite och tog några klunkar.
"Kanske." Sa han tyst och svalde blodet.
"Jag vet att jag har mina perioder då jag inte är i bästa form men detta. Jag är redo att döda er alla mor. Det är som något har förhäxat mig." Sa han upprört.