wolfy & rollspelare prs

”Ja, det var trevligt att träffa dig också.” Jonathan besvarade Olivias leende och såg efter henne. Det var en trevlig människa, han var glad över att Cleo hade åtminstone en god vän som såg efter henne. Han återvände till köket för att göra lite nytta och städa undan efter frukosten som tjejerna haft med sig.

Cleo plockade undan och kramade om honom när de var klara. Hon kysste hans nacke och log stort.
"Kontrollera inte mina vänner igen, snälla." sade hon och kysste hans nacke några gånger. Hon hade verkligen uppskattat det men det var inget som hon ville att han skulle ta som en vana.

”Jag ska försöka,” svarade han med ett snett leende. Skulle Gia eller någon annan få för sig att komma med kaxiga åsikter och kommentarer igen, skulle frestelsen att använda tankekontroll kanske bli för stor för att han skulle vilja låta bli. Men försöka kunde han ju alltid.

Cleo kollade på honom och skrattade till. Hon kysste honom snabbt innan hon drog sig undan.
"Trodde aldrig att jag skulle vara glad över att bli dömd av hela din släkt men jag är verkligen glad över att den där middagen är idag." sade hon.

Han skrattade till och gav henne en snabb kram i förbifarten medan han dukade undan det sista från bordet.
”Kan det ha något att göra med den här Peter?” Jonathan var ganska nyfiken på vem den här killen egentligen var, kände sig givetvis lite svartsjuk trots att han egentligen inte borde.

"Han är ett år äldre än mig, jag tyckte typ om honom innan och vi strulade på några fester bara." log hon och såg på honom en stund. Hon var osäker på hur han skulle ta den informationen och vilken reaktion hon skulle få.

Han spände käkarna men bestämde sig sedan för att släppa det hela. Som sagt hade han ingen anledning att vara avundsjuk, han fick helt enkelt lita på att Peter tillhörde det förflutna.
”Bra, bra,” nickade han leendes och vände sig om mot henne.

Cleo kollade på honom och skrattade förvånat till. Bra? Hon skakade lite på huvudet och satte sig ner på en stol.
"Du förvirrar mig så mycket." sade hon ärligt och pillade med sitt hår.

”Vad menar du?” frågade han nyfiket, ”förväntade du dig ett utbrott? Så låga tankar du har om mig.” Han förde sin hand mot hjärtat och kopplade på sig en besviken min.

"Jag förväntade mig en liten surare uppsyn, du verkar nästan glad. Jag kanske borde gå och träffa honom ikväll ändå." skrattade hon och la armarna i kors över brösten.