Rollspelare & Wolfy prs

Brian kollade irriterat på flickan som Jason för tillfället valt att sysselsätta sig på. Han skakade lätt på huvudet och tog upp sin mobil för att kolla några sms men kunde inte riktigt hålla sig från att släppa en kommentar.
"Tror du verkligen att du betyder något för Jason? Helt ärligt nu." sade han och kollade på henne en stund.

Leah hade hoppats på att så snabbt som möjligt komma från köket tillbaka till Jasons trygga famn, men stelnade till av den oväntade kommentaren från killen.
”Vad menar du?” frågade hon osäkert, förstod inte ens vad exakt han hade emot henne.

Brian skrattade lågt till och reste sig upp. Han gick fram till henne och fuktade sina läppar.
"Tror du verkligen att du betyder mer än vad alla hans förra horor betydde?" frågade han igen, talade långsamt och tydligt medan han kollade in i hennes ögon. Han gillade inte riktigt hur dumma människor var som verkligen trodde att de kunde ändra på människor som Jason.

”Kallar du mig för en hora?” Leah backade några steg tills hon stod med ryggen mot köksbänken. Han gav henne väldigt obehagliga vibbar. ”Vad är det du försöker säga?” Hon visste inte om hon skulle våga tala om för Jason vad som sagts i köket, det kunde ju vara så att han litade mer på Brian och inte skulle ta henne på allvar.

Brian flinade stort och ryckte lätt på axlarna.
"Inte nödvändigtvis, ifall du känner dig träffad eller inte är ditt bekymmer. Det jag försöker säga däremot är att du inte är den första tjejen som valsat in hit och fått Jason att tro att han kan bli bättre. Jag sa det då och jag säger det igen, det här är hans natur. Du kan inte lära en gammal hund att sitta, kom ihåg det för annars kommer du bli riktigt besviken." sade Brian och klappade henne lätt på kinden innan han gick till hallen.

”Du pratar i nattmössan,” suckade Leah och följde med osäkra steg efter honom ut till hallen, det var nog ett av hennes dummaste beslut då hon istället för att röra om i soppan borde försöka Brians prat gå in genom ena örat och ut genom det andra. ”Har du något emot att Jason vill bli en bättre människa, att han är gladare än förut? Det känns som att du är.”

Brian rynkade på pannan och tog på sig sin jacka innan han la sina händer på hennes axlar.
"Och sen då? När du hittar dig nån fin kille som passar dina planer mer och lämnar Jason? Han kommer ju vara mycket gladare än förut, eller hur?" fnös han och granskade henne en stund innan han skakade på huvudet.

”Jag vill inte ha någon annan än Jason.” Leah förstod inte var Brian hade fått det ifrån. Han verkade tro att hon utnyttjade Jason på något vis och skulle försvinna upp i rök så fort hon hittat någon annan. ”Han betyder allt för mig.” Hon tittade upp på Brian med en rynka i pannan.

"Jag hoppas verkligen det, Leah." sade Brian bara och tog på sin mössa innan han hummade lite. "Vilken bil tycker du jag ska ha?" frågade han och la armarna i kors över brösten. Killarna delade på nästan allt och bilarna var också något som de var otroligt generösa med.

Leah skakade bara på huvudet innan hon vände sig om för att gå tillbaka upp till Jason. Vilken bil Brian skulle köra idag intresserade henne inte särskilt mycket, hon kände sig ledsen över att han tvivlade på henne. Men samtidigt förstod hon honom, han ville väl bara det bästa för Jason trots att han visade det på ett annat sätt.