ORS

Jag stängde igen boken med en hög smäll. bibliotekarien gav mig en sur blick som jag besvarade och sen lämnade jag biblioteket.

Uppe i sällskapsrummet hade eftermiddagen börjat, flera satt med honungsöl och Weasleys vassa varor. Andra försökte spela trollkarls-schack eller se på sina grodkort. Flera pratade i mun på varandra och egentligen hade jag sett det som en mysig Gryffindor stämning, men nu tyngde det ner mig mer.

Lektionen är slut, jag plockar snabbt undar mina saker och slänger en sista blick ut genom fönstret, Pling och Jake sitter fortfarande kvar.

När lektionen är slut ger jag mig av mot sällskapsrummet. Där inne är det fullsmockat av folk från alla årskurser. Man hör smällar från platserna där ett gäng andraårselever spelar knallkort och lukten av varm honungsöl ligger i luften.

Jake suckar.
- Jag måste gå nu Pling. Men jag kan hjälpa dig till ditt sällskapsrum!
Jag nickar och vi går iväg. Halvvägs framme möter vi Maxwell.
- Jag kan ta över nu! ler Maxi kallt mot Jake. Jake ger Maxwell en föraktfull blick men lämnar mig med honom. Innan han ger sig av pussar han mig på kinden.
Jag ler ansträngt och vänder mig mot Maxi.
Han nickar vänligt mot mig och lägger en arm om min midja. Vi börjar gå.
- Jag hoppas jag kan gå själv snart, då slipper jag besvära alla! suckar jag för mig själv.

Livet kan ta slut snabbt, livet kan börja snabbt. Livet är ett kretslopp, och jag vill inte längre vara del av det...
Jag låser upp från badrummet igen och sätter mig på Johns säng. Knaster!, det ligger något där! Men vad?
Mitt brev som jag ville skicka iväg till min mamma några dagar sen, lika prydligt som innan fast jag har suttit på det. Jag öppnar det för att kolla att det är exakt samma brev... Men texten har blivit röd. Jag drar handen över orden, det bränns lätt. Något är riktigt, riktigt fel med Johns pergament...

Jag slänger mig i en an sofforna. Jag önskar innerligt att Pling var här så att jag hade någon att prata med. Hoppas inte att hon tycker jag är en hemsk person. För det är jag inte! Jag är inte elak.
Plötsligt får jag syn på Brian, jag kurar snabbt ihop mig i soffan så att ryggstödet döljer mig. "Sätt dig inte, sätt dig inte", viskar jag tyst för mig själv.

Jag går långsamt till Slyherins sällskapsrum, nu är Quidditchträningen igång. Just nu önskar jag verkligen att jag hade en vän vid min sida. Men det har jag inte, och det är på grund av mig. ALLT är på grund av mig.

Jag går in i badrummet igen och låser.
"Muffilato!", alla som läst om Harry Potter och hans vänner på riktigt kan denna super användbara besvärjelse. Jag skriker och slår på allt i det lilla rummet. tur att ingen kan höra, eller komma in...

(Säger man inte "Muffliato"? Du har nog rätt men jag har för mig det )

Han är försvunnen. Jag torkar lättat svettet ur pannan och pustar ut. Tänk om han också blir våldsam? Det verkade ioförsig inte så igår men man vet aldrig.
JÄVLA DAN! Om han bara kunde få en plötslig hjärtattack och dö, nej inte dö, nu var jag elak, men åtminstone hamna i sjukhusflygeln under en väldigt lång tid.

(jo, skrev fel )