Jag åt äppelpaj idag (Prs, Jessica Tonks)

Niel stod fastfrusen av ilska. När förtrollningen över honom släppte kastade han sig ljudlöst mot smeden, med dolkens spets först.

Smeden föll förvånat till marken då Niel attckerade honom. Snabbt fumlade han efter en egen dolk.

Niel högg smeden flera gånger, även när han var död. Han kom hem med bara ett par rispor på armar och över ögonbrynet.

Mona hade klätt på sig och precis tänkt gå då Niel kom. "Niel, vad har du gjort?" sa förfärat då hon såg den blodiga kniven.

Niel suckade tungt och lät kniven falla till golvet. Utan ett ord gick han till badbaljan. Han drog av kläderna och satte sig stelt i det varma vattnet.

Mona stirrade efter honom och sedan på kniven. Hon gick in efter honom sedan och satte sig på knä vid baljan. "Varför gjorde du det?" viskade hon då hon förstod vad som hänt.

Niel blundade och sjönk med huvudet under vattnet. Han hatade att tycka om det, att tycka om att se någon dö. Det var inte mänskligt. Och han hatade sig själv för att han var sån.

Mona suckade då han inte svarade henne. Hon gick ut igen och tog kniven. Den kunde inte bara ligga där...Hon tog in den till badrummet och tog ett lakan och tvättade av den.

Niel tvättade färdigt sig och klädde sig. Så satte han sig på en stol och lutade huvudet mot fönstret med en tyst suck. Han betraktade folken som stillsamt passerade, barnen som lekte och de vuxna som handlade på marknaden eller högg ved. Allt här var enkelt byggt, hus av trä eller vanlig sten, halm. Inget som kunde likna sig Murgons palats. Vart var de ens?

Mona kom tyst fram till honom. Hon la armarna om honom. "Snälla prata med mig i alla fall" mumlade hon och kysste hans kind.