(Prs) Mellan mig och Jessica Tonks skräcknätter på skolan

Alice snyftade lågt. Kunde han inte bara döda henne? Var de tvungna att plåga dem hela tiden=
Sam var kvickt framme med en ny spruta och stack i Arvid. "Lyssna inte på de min son, fortsätt".

" Nej snälla mummlade arvid då sprutan åkte in i armen på honom
Arvid försökte kämpa emot men han var snart fast hos dom igen han drog ut kniven ur Alice arm och stoppade den i Alie andra arm

Alice skrek till igen, det kändes som om hon skulle dö när som helst. Men hon skulle säkert leva en stund till och plågas ännu mer..."Snälla" bad hon.

Arvid lyssnade inte han kunde inte höra henne
" Arvid du är inte som dom kämpa emot försökte Alva

Julian försökte hela tiden slita sig, Alices smärtfylla skrik gjorde rätt så ont. "Snäll Arvid, du vill väl inte skada oss? Vi är dina vänner".

Arvid stannade upp när han skulle huga kniven i alice han började tveka han sänkte kniven

Alice skakade värre och tårarna bara rann. Men Arvid verkade tveka.
Sam märkte det direkt. "Du ska göra det!".

Arvid tvekade var de hans vänner? Han släppte kniven ett klingande hördes när den nuddade golvet
" Väner? sa arvid frågande

Alice vågade titta igen, det rann blod från hennes båda armar och hon var blekare än vanligt.
Sam morrade till. "Du är en besvikelse!". Han plockade snabbt upp kniven.

Arvid fick ett glas med den mörkrörda drycken av en läkare
" Vad är vänner? frågde Arvid