Power (Ett rollspel för alla)

((Jag ÄR snäll X'3
Är Dominus kanske tillgänglig? C: Kan inte rolla förrän han svarar på Annabeths frågor ))

(( Kanske. ._. Ari tycker iallafall inte det. xD))

((AlexZz: Mowhaha!

saganda: Är du där? XD ))

Lelia tittar på Annabeth och Dominus. Vad hände egentligen? Var det verkligen Annabeths minne? Vad gjorde Ariana där? Lelia får så många frågor i sitt huvud att hon nästa glömmer bort skuggvarelserna.

((Oh shit, jag glömde. Sooori!))
Dominus ger Annabeth en värderande blick. Connie Grace. Naturligtvis känner han till det namnet. Hur skulle han kunna glömma? Men tiden är inte mogen, varken för honom eller Annabeth, att låta det komma på tal. Så han säger utan ett spår av tvivel i rösten "Jag befarar att jag får göra dig besviken. Namnet är helt nytt".

((Det känns skönt att vara tillbaka, trots att jag för tillfället lider av den tillfälliga diagnosen Idétorka ))

((Jag kan hjälpa till lite.))
Dominus väntar på Annabeths svar när dörren knakar till.
In stiger Serah, den Välsignade som behövde åka på semester. Han ruskar mentalt på huvudet, även om hans yttre är oberört. Det är in i det närmsta obegripligt för honom hur man kan åka på semester i nästan samma stund man fått veta att en hel dold värld existerar. Han höjer handen i en hälsning.

((Tack ))
"Hej", säger Serah blygt då hon lägger märke till Dominus hälsning. Hon sväljer ner den växande klumpen i halsen. Hans oberörda min får henne att bli nervös. På något sätt kan hon känna hur han döljer något för henne. Det dåliga samvetet översköljer henne plötsligt. Är hon en skurk nu? Bara för att hon inte pallade allt det ofattbara?
"Förlåt..." viskar Serah plötsligt knappt hörbart.

(Okej, eftersom det urartar sig i expressfart medan jag kollar på Dr. Who hoppar jag in lite snabbt)

Eftersom ingen verkade bry sig och alla babblade obegripligt gick Will bort till ett hörn och spanade. Korridoren dem stod i hade ett ljust uppehållsrum med fönster kunde han se ut genom skolgården. Borta vid trädkanten stod skuggan. Will fick en liten hjärtattack, men påminde sig att den var långt borta. Sedan kom det fram en till skugga, likadan som den första, ur trädens skuggning. Och sedan en till. Och en till. Snart stod det sju monster som tittade på honom med blodröda ögon. Will bleknade och kände sig illamående. "Hm!" fick han fram. "Ta. Där. Dem. Hm" stammade han vidare.

Lelia ser på Will. Vad håller han på med? Just när hon tänker det ser hon dem, sju stycken!
"Herregud!" viskar hon.