☰

Välkommen till eEn gratis, svensk Harry Potter-community

F5

Skriva av sig-tråden

Forum > Off Topic > Skriva av sig-tråden

1 2 3 ... 1615 1616 1617 ... 2301 2302 2303
Användare Inlägg
Borttagen

Avatar


Fuck it aaall, fuck it aaall, can't take this anymooore. Fuck it aaall, fuck it aaall. Turn my back and slam the door.

2 mar, 2015 19:12
Borttagen

Avatar


Varför ska jag alltid hoppas så mycket? Det slutar ju bara med att jag blir besviken när det inte blir som jag hoppats.
De har sagt nej, och ändå, vad gör jag? Jag hoppas att de ska ändra sig.
Trots att jag vet att jag bara kommer att bli mer besviken när de inte gör det.

2 mar, 2015 21:08
Borttagen

Avatar


Jag blir arg.
Min kompis skrev precis till mig och sa att han var trans. Vad som gör mig arg är att det var svårt för honom att berätta det, inte för att han är osäker utan för att samhället har bankat in i våra huvuden att det är fel att vara trans och att man är ett visst kön för att man har ett visst könsorgan.
Det gör mig arg.

2 mar, 2015 22:08
Borttagen

Avatar


Spoiler:
Tryck här för att visa!Så, då är jag alltså där till slut.
Min kropp tar knappt upp någon näring alls längre - min kropp rör sig med ren viljestyrka.
Pratet om operation har tagits upp på allvar nu.

Idag körde min bror mig till sjukhuset för att lämna en massa prover. Jag blir alltid svimfärdig och det svartnar för ögonen när de tar så mycket blod från mig.
Skönt att ha någon med sig.

Först var jag rädd. Så fruktansvärt rädd inför tanken att leva med stomi.
”Kommer aldrig att kunna känna mig vacker, självförtroendet kommer att sjunka, kommer alltid att känna mig som en sjukvårdspatient.”

Fan, så fel jag hade - för vad är det egentligen för liv jag lever nu?
43 kilo lätt benrangel som knappt orkar stå på benen. Som knappt kan gå utanför dörren. Folk vågar knappt krama mig för att de är rädda att jag ska gå sönder. Måste alltid se till att det finns en vägg eller något i närheten som jag kan stödja mig mot. Måste gå med käpp eller stav i nuläget, de få gånger jag lämnar hemmet.
Kan inte ens gå ut med min dotter i barnvagnen.. och jag känner mig så fruktansvärt oattraktiv att jag bara vill gråta när jag ser mitt insjunkna ansikte i spegeln och hur man kan urskilja varenda ben i min kropp. Har aldrig varit fåfäng, men när jag ser mig själv i spegeln, så är det inte längre mig själv jag ser.

Tänk bara, känslan av att kunna gå ut och gå. Utan att vara rädd för att man ska ramla ihop. Cykla. Springa över åkrarna. Som jag gjorde förut.
Känslan av att få vara frisk..
Det är sann rikedom.

Hoppas operationen sker väldigt snart.
Jag orkar inte leva såhär längre..
Jag vill leva på riktigt.

2 mar, 2015 23:39
Cinnamonagouti
Elev

Avatar


Skrivet av themarauder:
ÅÅH =/ jag blir helt ledsen i hela kroppen nu när jag lyssnar på fenixorden. VARFÖR? Den bästa karaktären. Jag förstår inte varför det var nödvändigt. Vill typ inte lyssna mer =(

Om du syftar på
Spoiler:
Tryck här för att visa!Sirius
, så alltså JAG VET!!! Finns det något jag verkligen inte kan förlåta Rowling för, så är det det Blir lika ledsen varje gång jag läser det, så onödigt liksom ( åååh varför??
All that is gold does not glitter, not all those who wander are lost; the old that is strong does not wither, deep roots are not reached by the frost.

2 mar, 2015 23:54
Borttagen

Avatar


Skrivet av Borttagen:
Spoiler:
Tryck här för att visa!Så, då är jag alltså där till slut.
Min kropp tar knappt upp någon näring alls längre - min kropp rör sig med ren viljestyrka.
Pratet om operation har tagits upp på allvar nu.

Idag körde min bror mig till sjukhuset för att lämna en massa prover. Jag blir alltid svimfärdig och det svartnar för ögonen när de tar så mycket blod från mig.
Skönt att ha någon med sig.

Först var jag rädd. Så fruktansvärt rädd inför tanken att leva med stomi.
”Kommer aldrig att kunna känna mig vacker, självförtroendet kommer att sjunka, kommer alltid att känna mig som en sjukvårdspatient.”

Fan, så fel jag hade - för vad är det egentligen för liv jag lever nu?
43 kilo lätt benrangel som knappt orkar stå på benen. Som knappt kan gå utanför dörren. Folk vågar knappt krama mig för att de är rädda att jag ska gå sönder. Måste alltid se till att det finns en vägg eller något i närheten som jag kan stödja mig mot. Måste gå med käpp eller stav i nuläget, de få gånger jag lämnar hemmet.
Kan inte ens gå ut med min dotter i barnvagnen.. och jag känner mig så fruktansvärt oattraktiv att jag bara vill gråta när jag ser mitt insjunkna ansikte i spegeln och hur man kan urskilja varenda ben i min kropp. Har aldrig varit fåfäng, men när jag ser mig själv i spegeln, så är det inte längre mig själv jag ser.

Tänk bara, känslan av att kunna gå ut och gå. Utan att vara rädd för att man ska ramla ihop. Cykla. Springa över åkrarna. Som jag gjorde förut.
Känslan av att få vara frisk..
Det är sann rikedom.

Hoppas operationen sker väldigt snart.
Jag orkar inte leva såhär längre..
Jag vill leva på riktigt.


Usch, vet inte riktigt vad jag ska säga. Jag hoppas verkligen att det kommer en dag när du kan springa med cykeln över åkrarna och tänka tillbaka på att då var då, och att allt slutade väl. ♥


3 mar, 2015 00:46
Polyjuice
Elev

Avatar


Usch till att vara sjuk. Men till det jag egentligen tänkte skriva, vad gör man när två kompisar bråkar och tvingar en att välja sida. Ska man stå där och försöka resonera kring att dom är larviga som för det första sms bråkar och för det andra drar in folk i själva bråket. Dom har bråkat nu i veckor och dom flesta har valt sida(vet inte vrf) alla utom jag. Den ena kompisen har inga vänner kvar eftersom att alla valde den andra tjejen. Är det fel av mig att försöka vara opartisk och säga att jag inte kommer välja sida?
Är ganska tråkig

3 mar, 2015 09:17
Borttagen

Avatar


Spoiler:
Tryck här för att visa!Mina föräldrar har bokat tid åt mig och dem på BUP på måndag. Klockan ett.
Så, jag måste gå ifrån skolan och berätta något för folk i min klass som kommer att säga att jag skolkar. Jag måste prata med någon som jag vet absolut ingenting om och som jag inte kommer att känna mig bekväm med. Och mina föräldrar kommer att vara med.
Hon LOVADE att hon aldrig skulle ringa någon och tvinga mig att gå på något jävla möte efter förra gången. Nu har hon sagt det två gånger och brutit löftet båda gånger.
Tack så jävla mycket, mamma.

3 mar, 2015 16:33
Borttagen

Avatar


Skrivet av Polyjuice:
Usch till att vara sjuk. Men till det jag egentligen tänkte skriva, vad gör man när två kompisar bråkar och tvingar en att välja sida. Ska man stå där och försöka resonera kring att dom är larviga som för det första sms bråkar och för det andra drar in folk i själva bråket. Dom har bråkat nu i veckor och dom flesta har valt sida(vet inte vrf) alla utom jag. Den ena kompisen har inga vänner kvar eftersom att alla valde den andra tjejen. Är det fel av mig att försöka vara opartisk och säga att jag inte kommer välja sida?


Kan ju vara så att din vän som är ensam behöver lite stöd? Men det är svårt när man inte vet vad bråket handlar om. Jag minns själv hur jag och min bästa vän som förövrigt inte ens borde ha varit kompisar, alltid bråkade. Och jag kände mig fruktansvärt arg, ledsen och besviken när mina vänner inte tog mitt parti eftersom hon kunde vara så elak

3 mar, 2015 18:53
unicorn18
Elev

Avatar


Har en nära vän. Hon har självmordstankar och har nu böljat skära sig själv. Hon har varit Mobbad alla sina år i skola, går nu i 7de klass... Oönskade verkligen jag skulle kunna få henne att må bra, vet knappt vad jag ska göra längre.
https://www.mugglarportalen.se/images/proxy.php?q=http%3A%2F%2F31.media.tumblr.com%2Fca5410ba8da4ece8071db1221cbb67cf%2Ftumblr_mr2wuhyZAB1s53oqho1_500.jpg

3 mar, 2015 19:33
1 2 3 ... 1615 1616 1617 ... 2301 2302 2303

Forum > Off Topic > Skriva av sig-tråden

Du får inte svara på den här tråden.