Pirates! PRS Medi & Vidomina

Cun klev av båten och såg på honom.
"Hon var blåslagen efter Hectors grova lek med henne. Hon blev slagen av ägaren och hade ganska mycket sår." Han skakade på huvudet.
"Hennes fot hoppade ur led någon gång och hon råkade skära upp den andra foten. Så jag vet vem hon är." Han lo sorgset.
"Hon ar även fått rotte av smärtor och sömnproblem."

"Det låter hemskt. Låt oss göra vårat yttersta så att hon aldrig ska uppleva det igen.", sa John och såg med en allvarlig blick mot Cun. Han andades ut och blickade framåt. De närmade sig värdshuset igen. Han såg fram emot att få vila benen. Det värkte ännu kroppen efter deras färd till ön för att hämta Sammi. "Kom, rätt var det är så ser vi någon vi känner.", sa John och log mot Cun i försök att lätta stämningen. Allt tal om Kiliah var så mörkt. "Cun, har du någon kärlek i ditt liv?"

Cun nickade och såg på John och skrattade.
"Det vet du att jag inte har. Jag har ingen kärlek" Han satte handen mot panna.
"Jag är för evigt ensam. " Han log svagt.
"Men jag är inte arg för de."

"Så länge du har en familj, Cun, då klarar du dig.", sa John och log mot honom. Han hoppades att Cun såg sig som en i familjen, trots att han inte var pirat som de andra.
"Låt oss sätta oss till bords. Kolla! Där är Roy. Har du träffat honom?" Roy satt själv vid ett bord och lade en patients, varför han inte var med sin familj förstod han inte, men Roy hade väl som vanligt sina anledningar. "Kom, vi går till honom."

"Jag tror jag har en familj någonstans." Han log och såg på Roy men skakade på huvudet.
"Är det han som köpte huset till sin fru och hon födde direkt? Ja jag tror jag vet vem det är."

Kiliah vaknade till och såg sig om.
"Ethan?" Viskade hon, satte sig och såg sig om.
"Vart är du?"

"Ja, precis. Roy, han.. ja, många känner igen honom för hans kortspel. Han har en förmåga att inte vinna.", tillade John och bytte en blick med Cun innan han närmat sig Roy som satt själv vid bordet med sina kort. "Roy. Varför är du här?", sa John och slog sig ner.
"Kapten.", sa Roy när han fick syn på honom. "Miliah behövde vila, jag tänkte att det var bäst att låta henne vara ifred." Han såg frågande på Cun. "Hej. Jag heter Roy.".

Cun skrattade.
"Jag har hört om honom som sagt." Han gick fram och log.
"Jag är öns läkare. Det hände en sak med Sammi men oroa dig inte. Han är tillbaka hos Kiliah och Ethan." Han log mjukt.
"Mår er fru bra?" Frågade han och rätade genast på ryggen.

Ethan hade kommit tillbaka till skeppet med Sammi i sin famn då han hörde Kiliah ropa efter honom. Han sträckte på sig och såg ner på Sammi. "Kom, vi säger hej till din mor.", sa Ethan och gick ner på nedre plan inne i skeppet för att finna Kiliah i deras kammare. "Kiliah. Hur mår du?" Ethan slog sig ner på sängkanten bredvid henne. Sammi skrattade vid åsynen av hans mor och började genast vifta med händerna för att nå henne.

"Ja, jag förstår. Jag var med er till ön. Miliah är snäll så, hon låter mig segla med kapten, trots Lily och det nya huset." Roy nickade som att han talade till sig själv och såg mot kapten igen, men bara kort, då han hörde Cun ställa honom ännu en fråga. "Miliah mår fint, tack. Hon är stark."

"Hej jag mår bra." Hon log och skrattade.
"Så min kämpe vill vara en mamagris nu? ojoj" on klappade på sängen.
"Kom Ethan." Viskade hon och log.
"Sätt dig här."

Cun log och nickade.
"Om det är något så be henne komma till mig. Jag har botemedel till nästan allt och det kommer att gå bra." Cun log.
"Så John mat skulle vara gott."

Ethan flyttade sig närmare Kiliah och log litet. Sammi verkade envisas att nå sin mor då han började grymta och fäkta med armarna. Han såg koncentrerad ut, men avståndet var fortfarande för långt. "Såså, Sammi. Här är hon. Men var försiktig, vi är rädd om henne, hon måste få bli hel igen."
Sammi skrattade då hans fingrar rörde vid hennes ansikte. Han gav ifrån sig ljud, likt att försöka säga ordet mama, men verkade bara få dit första stavelsen.
"Skönt att höra att du mår bra. Du gjorde oss oroliga.", sa Ethan och strök hennes kind med sin fria hand.

"Det låter som att du har koll på det mesta. Cun.", sa Roy och samlade ihop sina kort för att knacka de mot bordsskivan och på så sätt samla ihop de.
John skrattade. Det kanske hade varit djärvt att ha ett möte mellan Cun och Roy. De verkade så olika varandra. Han nickade då han hörde Cuns önskan och vinkade till sig en servitris för att ge Cuns beställning och beställa sig något till sig själv och Roy.