Divergent (TildeW & Kaninis)

Skylar höjde på ögonbrynet.
"Verkligen? För du verkade inte så förtjust när du såg mig" sade hon.

" Jag var inte på toppen humör just då men jag vill ju inte lämna min bästis men Four går mig på nerverna att jag snart kommer slå någon eller ha sönder något" Esme och suckade till.

"Om du gör det kommer du bli utkastad, och blir du utkastad kommer du förmodligen att dö" sade Skylar. "Men jag förstår var du menar, Peter har börjat gå mig på nerverna med hans förbannade hemligheter"

"Att bli utkastad är kanske det bästa" sa Esme med en suck. Hon saknade Four men hon tänkte inte bara förlåta honom så där.

"Det är vad alla säger. Sedan när det väl händer ångrar dem sig, så det är inget jag föreslår dig att göra" sade Skylar.

" Men vad ska jag göra då Skylar för jag kommer gå mig själv på nerverna" sa Esme.

"Du får lära dig leva med det. Tror du inte att mina föräldrar går mig på nerverna? Eller Peter. Eller Hugh" sade hon.

" åh jag klarar inte det här" sa esme fustrerat och reste sig upp.

Skylar himlade med ögonen, men det var något som Esme inte hade märkt. Alla visste att det skulle sluta med att Esme fick ett utbrott eller något, hon behövde verkligen träna lite på hennes humörsvängningar.

Esme sjönk ner på marken igen.
" jag är ett svin eller hur?" Frågade hon.