PRS(Dragon Fantasy)

"Ska jag hämta något åt dig? Böcker? Mat?" undrade Stefan och kramade om hennes hand.

Selina studerade lyckligt ringen och såg sedan upp på honom. "Jag älskar den...Och jag älskar dig!". Hon kysste honom sedan ömt.

Ina kände rastlösheten inom henne och såg ut genom fönstret, det var en så solig och fin dag.
"En bok kanske." sa hon men inte så glad över det hela bara.

Ian andades ut och slappnade av.
"Jag är så glad att du gör det." sa han och kramade henne än en gång.

Stefan nickade och tog sig upp. "Okej, jag hämtar några böcker hit till dig!". Han försvann ut ur rummet till biblioteket.

Selina log stort och kramade tillbaka. "Jag är så glad att du frågade!". Hon satt så en stund med honom innan hon tillslut reste sig.

"Tack" sa Ina och såg efter honom, hon skulle be honom att öppna fönstret sedan så hon kunde njuta av dagen.

Ian tog hennes hand i sin och de började gå mot trädgården.
"Du borde alltid bära en kniv i ditt kängskaft, det gör Ina. Då kan du samtidigt se oskyldig och dygdig ut." log hon.

Stefan kom efter en stund tillbaka, han hade en hel hög med böcker i famnen och la de vid Ina.

Selina nickade sakta. "Men jag vet inte hur man använder kniv, eller försvarar sig annars...Du måste lära mig".

"Tack" log Ina. "Nu har jag något för mig." flinar hon och ser på den enorma högen.
Hon kysser honom, "Kan du vara snäll och öppna fönstren med?" frågar hon mjukt.

Ian nickade, "Självklart och vi börjar utan, jag vill inte bli knivstucken." flinar han och tar henne till en avskild del av trädgården.

Stefan skrattade lätt och besvarade kyssen innan han gick och öppnade några fönster. "Så...Något mer?" undrade han mjukt.

Selina såg förskräckt på honom. "Jag tänker aldrig skada dig!". Hon följde efter och kände sig lite nervös över hur det skulle gå.

"Nej tack." log Ina och såg på honom. Men hon hade inget mer att tillägga och ville hon ha något kunde hon ringa på tjänstefolk.

Ian log lugnande, "Men även den oskyldigaste blomma kan skada någon med en tagg i sin hand." sa han poetiskt.
Han betraktade henne, "Det skulle gå enklare i inte så fina kläder, mer rörliga. Men det är du som bestämmer, vi kan göra med dessa med." sa han enkelt.

Stefan nickade och satte sig vid sitt skrivbord. Han började plocka med lite papper. Han sneglade då och då på Ina.

Selina såg ned på sin klänning. "Jag har inget bättre till det här". Hon hade inga enklare klänningar eller byxor. "Vi får köra ändå".

Ina tog upp en av böckerna och var glad att Stefan höll henne sällskap fast han arbetade. Arbetade med.....ja vad?
"Stefan, vad gör du?" frågade hon nyfiket.

"Du kan få låna av Ian om du vill?" frågar han med den röst att hon själv bestämde, han ville få henne till en bestämande och tänkande varelse.