De utvalda

De red under tystnad och solen gick upp, men det blev bara ljusare, knappast varmare. Snart började de närma sig bebodda trakter ett hus här och var, då visste Eletha att lordens borg var snart där.

Ethan var tyst under ridturen. När det var klara här kunde de äntligen börja rida tillbaka, till lite varmare trakter. Och när de var på slottet så kunde de ha det varmt och skönt hela dagen.

Snart red de genom en liten by och byborna tittade hatiskt på dem, dock vissa mer intresserade, ingen gillade övermakten och lorden hade den här. Snart kom de in på borggården och Eletha hoppade av, "Tar du Tristan?" sa hon och gav Ethan honom, hon hade annat för sig och hon ville inte att någon skulle se Tristan.

Ethan hoppade också av och tog Tristan i sin famn. Snabbt stoppade han sedan katten under hans mantel. "Då får vi det överstökat" suckade han och gick mot porten.

Eletha nickade och drog på sig hennes utryck av iskallt och känslokallt utryck. Hon avskydde detta men hon skulle göra det, hon önskade att familjen slapp se, hon tänkte inte tillåta att de såg, inte barnen i alla fall.

Ethan försökte också se stel ut och så gick han och öppnade upp portarna in och började gå mot matsalen, där troligen lorden var vid den här tiden på dagen,.

De åt frukost hela familjen, det såg så trivsamt ut. Då de kom in såg alla skrämt upp och Eletha mötte lordens blick, han visste vad som väntade honom. "Kan du be din familj att lämna oss?" sa Eletha med lugn och känslolös röst.

Lorden nickade sakta. "Sylvia, ta barnen till vårt rum, förklara för dem....". Han gav sin fru en liten öm blick innan han ställde sig upp.
Ethan mådde svagt illa av det han nu skulle beskåda, men familjen skyndade sig i alla fall ut nu.

"Tack" sa Eletha och väntade ett tag tills hon visste att barnen var utan syn och hörhåll.
"Lorden har något att hälsa dig, han gillar inte att du inte hur du sätter dig upp mot honom." sa Eletha och tog ett steg närmre och tog sedan tag i hans arm, "Jag är ledsen." sa hon sedan lägre med känsla.

Lorden stirrade bara på Ethan och Eletha. "Få det bara gjort" fräste han till men man hörde att han var en aning skrämd.
Ethan vände bort sin blick och klappade Tristan som var under hans mantel.