Sjunde året på Hogwarts

"de är nog mest pappa de är rädda för eller kanske allt som har med familjen Riddle att göra" sa jag och ryckte på axlarna
"varför då?" frågade Blaise
"jo min far dödade min farfar och hans föräldrar när han var 16 men eftersom de inte vet något om magi o att avada kedavra inte lämna några spår för blev mordet ett mysterie. Och sen när vi flyttade in för tre årsedan blev de rädda för oss eftersom det hände en del konstiga saker då. Eller ja vi använde magi" förklarade jag och log när vi gick gatan ner. Jag såg förvirrat på Laura när hon pratade om något konstigt spel. Sen handlade hon en bok och vi fortsatte gatan ner och stod sedan vid slutet av byn
"ja här slutar by. Antingen går vi tillbaka eller så fortsätter vi bara gå en bit" sa jag och log

- Haha det är ibland ganska roande att läsa mugglartidningar, typ oförklarliga stjänskott, ugglor som flyger på dagen och någon granne klagade på en annan att hennes blommor växte för snabbt, sen försöker de hitta på rimliga förklaringar när allt kan sammanfattas i ett ord "Magi"
- Jag tycker vi går vidare, det verkar mysigt här, sa jag och vi gick på den allt mörkare vägen som tillsist slutade i en liten stig.

Jag nickade
"jag tycker det är riktigt underhållande att lyssna på mugglarna när de pratar om oförklariga saker" skrattade jag och vi började sedan gå vidare. Blaise stannade och jag såg på honom
"vad är det?" frågade han och jag såg på det fallfärdiga huset
"det är ett annat släkthus" mumlade jag
"va?" frågade Blaise förvirrat
"min farmor bodde där innan hon rymde med farfar. Hon bodde med sin bror och far. De var Salazar släktingar i rakt nerstigande led" sa jag och såg på det fallfärdiga huset
"kan vi inte kolla?" sa Blaise och jag såg på honom
"mig spelar ingen roll. Det finns inget där" sa jag men sanningen var att jag aldrig varit inne i huset. Vi gick ner för stigen som var nästan igenvuxen och jag öppnade sedan nervöst dörren och steg in. Jag såg mig runt i rummet som var snålt möblerat.
"det känns konstigt att vara här" sa jag och rörde vid några av möblerna och suckade sedan. Hon måste levt som en fånge här. Jag såg på de andra o log lätt

Jag såg mig om i det sparsamt mublerade rucklet, det såg vemodigt och sorgligt ut.
- Ibland kan jag verkligen förstå din far, när man ser allt det här, sa jag med en suck.
- Inte för att det är tillåtet att hela mugglarvärlden och trollkarlsvärlden ska få sota för det, men ändå, sa jag och log åt Cara.
- Vi går ut härifrån, det här stället ger mig kalla rysningar, sa Dean och rös.
Vi gick ut och jag såg mig om innan vi gick ut genom grinden, jag suckade och vi gick vidare på stigen och mötte ett gamalt par.
Jag nickade och log vänligt till dem men de såg på oss och sprang sin väg.
Jag såg förvånat efter dem hade jag gjort något fel?

Jag nickade
"ja kanske det. Men ändå, det är väll inte mer synd om honom än någon annan. Se bara på mig, jag skulle i så fall vara lika elak som honom eller värre" sa jag och vi lämnade huset. Jag stängde dörren bakom mig och såg på Dean
"finns det något du inte är rädd för?" log jag retsamt och såg sedan på ett par som sprang i från oss
"det är inte er som de är rädda för utan mig! De bli alltid så nervösa när jag kommer till byn. Det är därför jag inte brukar vara här" sa jag ursäktande
"vi kanske ska gå tillbaka?" föreslog jag

- Det finns inte något jag är rädd för jag är en Gryffindor, sa Dean surt.
Blir ni aldrig rädda?, frågade han i nästa ögonblick.
Jag skakade på uvudet åt honom.
- Klart jag blir rädd, jag var rädd idag att åke till Caras hus, jag var rädd för att rida på Ballerina och visst jag gillar inte heller det där huset, men jag säger det inte.
Jag låter inte rädslan styra mitt liv och det borde du inte heller om du nu säger att du är en Gryffindor så bete dig som en då, sa jag väänligt och tog hans hand.
- Visst det finns ändå inget mera att se, sa Blaise och vi gick tillbaka till byn som ny var upplyst av gatlycktor eftersom det hade blivit mörkt.

Jag såg på Dean
"jag är livrädd varje dag att någon av mina vänner eller min familj ska dö! Men jag visar det aldrig, det ger bara folk en anledning att utnytja din rädsla" sa jag och vi började vandra genom byn och jag log
"den är så vacker på kvällen" jag såg på kyrkogården. Tänk att det var här allt hände för tre år sedan. Vi gick upp mot huset
"vill ni stanna här eller ska vi åka tillbaka till skolan?" sa jag och väntade på svar

- Vi åker tillbaks till skolan, jag måste besöka Severus.
Jag skulle aldrig ha tagit den där spydrycken annars skulle allt vara bra vid det här laget, skrattade jag.
- Nädå, mår faktiskt ganska bra men ska jag kunna sova i natt behöver jag smärtlindring.
Det är typ som huvudverk det funkar alldeles utmärkt att ha på dagen när man har annat för sig, men på natte när man ska sova så går det inte, sa jag med ett flin och vi transfererade oss tillbaka till skolan.

Jag landade i skolan och log. Vi började gå upp mot Severus kontor. Vi gick in och han såg på oss
"hur var det hemma då?" frågade han
"det var bra" log jag
"undrar du inte hur han visste?" sa Dean
"nej! Jag vet. Pappa skrev till honom, det gör han alltid. Laura behöver en ny dryck" log jag och han nickade och gav Laura en ny dryck och vi log
"tack. God natt Severus" sa jag och gav honom en kram och han log
"god natt" sa han och log och vi gick mot uppehållsrummet.
"ska vi sova eller spela kort?" frågade jag

- Spela kort eller vill ni spela Monopol?, sa jag glatt och lockade till mig spelet från min sovsal.
Jag förklarade reglerna och vi började, Draco var riktigt bra på det och han fick fler och fler gator.
För mig gick det kasst jag kom jämt på hanns gator och fick betala.
Han började bli väldig jobbig och självsäker tills han vann.
Jag skakade på huvudet åt honom.
- Att vinna två spel på två daagar, det kan inte vara bra för dig, sa kag och himlade med ögonen.
- Nä exakt, ska vi spela något annat, sa Dean och flinade åt den störtförtjuste Draco.