The cold in our bodies [PRS]

Hon såg oroade oroande på Alice och såg sedan på Rion.
"Vad hände? Mer exakt..." Sa hon och skakade på huvudet. Hon hade börjat snöra upp hennes klänning och fick snart av henne klänningen.
"Kan jag få hjälp Maurice? Kan du bara lyfta henne lite så jag får av henne klänningen?"

Maurice var framme hos Alice och lyfte henne försiktigt så att Lottie kunde få av henne klänningen. Olivia gick för att ta av Alice skorna. "Sådär. Hoppas det blev bättre.", funderade Olivia som fortfarande var omskakad av händelsen.
"Hugo bet henne. De dansade och.. ja, allt hände så fort. Alice? Är du vaken?", försökte Maurice och kikade närmare på Alice. "Ni får sova hos henne inatt. Hon behöver ert sällskap." Han tittade på Olivia och Lottie.

Lottie fick även av henne krinolinen och hon såg på Maurice. Nickade sededan sakta medan hon såg på Alice. Klappade hennes kind.
"Alice?"
Alice mumlade och vred på huvudet.
"Det gör ont.." Mumlade hon och öppnade ögonen.

"Var gör det ont?", frågade Maurice.
Olivia masserade sina händer oroligt och såg på Alice och Maurice. Kunde han hjälpa henne? Ta bort det onda?

"Hela kroppen. Mest halsen..:" Alice skakade på huvudet och såg mot dörren.
"Snälla låt honom inte komma in...." Hon såg på Lottie som fick av Alice det sista. det vackra halsbandet och såg på Maurice.
"Du... du kan lägga henne .." Sa hon och nickade.

"Så, nu känns det bättre.", sa Olivia och var lättad över att höra Alices röst. Hon satte sig försiktigt ner på sängkanten och tog hennes hand i sin. "Vi ska inte släppa in någon. Jag lovar." Hon lät säker på sina ord.

Alice kände sig tröttare nu och hon slöt ögonen.
Hon kved sakta och lade sin fria hand mot sin hals och öppnade ögonen.
"Maurice?" Frågade hon och såg på mannen.
"Vad gör du här?" Frågade hon och försökte sätta sig upp men lyckades inte. Lottie var snabbt och höll henne nere.
"Vila." sa hon bestämt.

"Jag kom för att se hur det var med dig. Rion är också här.", förklarade han. Kanske i hennes omtöcknade sinnesstämning, hade hon inte uppfattat vilka som fanns i rummet med henne. "Jag är ledsen att jag inte kunde stoppa Hugo.", sa Rion. Han knöt sina nävar och funderade ett ögonblick på ifall han skulle störta ner, tillbaka till salongen och visa honom vad han egentligen kände om det här.
"Lottie har rätt.", fortsatte Maurice, som om han inte hade hört Rions ord. "Du måste vila. Det är sent. Och det där tog på krafterna. Imorgon kan jag kolla på dina sår. Men nu behöver du vila.", sa han och nickade för att understryka sina ord.

Hon såg på honom och sedan Rion. Nickade och såg sedan på Olivia.
"Kan ni sova här?" Frågade hon och klappade på sängen intill sig och såg bedjande på henne.
"Snälla jag är rädd för honom. Han gjorde mig illa." Hon var som ett barn och svalde hårt.
"Jag vill inte vvara ensam.."

"Vi stannar hos dig.", bekräftade Olivia och kramade om Alices hand. "Vill du ha något?", frågade hon sedan och sökte hennes blick.
Det var sent. Hon visste inte vad sim hände där nere, om Hugo fortfarande underhöll sina gäster, eller om de hade börjat lämna slottet. Hon tänkte ett ögonblick på Ivan. Vad tänkte han om hela händelsen? Visste han om att Hugo skulle bita henne? Var han med på det? Det knöt sig i hennes mage.