Life - Lupple & Medi PRS

Hon stod och stekte pannkakor och lade upp dem på en tallrik och sjöng tyst.
Hon såg banen äta av glädje och hon log svagt. Alla verkade må bra.

Gabriel tog några tysta steg in i köket och ställde sig vid Olivias sida och pressade sin kropp mot hennes ben innan han tog sig till badrummet. Skiftade och ställde sig i en dusch efter att ha låst dörren om sig.

Hon hoppade till och såg ner.
"Hej." Hon smekte honom över huvudet innan hon fortsate med maten. När allt var klart städade hon och såg alla barn äta.
"Är jag en bra kock?" Frågade hon med en mjuk stämma.

Gabriel kom ut från sovrummet, nyduschad och påklädd när alla hade ätit klart. Han hade kunnat bli klar tidigare men han hade inte tänkt stressa utan gick bara in i köket och studerade kylskåpet för att se ifall något ätbart fanns.

"Det finns pannkakor kvar." Hon visade mot en tallrik och flinade.
"Så hur var det för dig? Jag hoppas det inte gjorde något att jag gjorde pannkakor åt alla barn."

Gabriel såg på tallriken med stora ögon. "Åh du är en gudagåva. "Log han stort och tog tallriken till sig och la över några pannkakor på en ny tallrik. "Det var bra, behövde finnas för flocken. Har spenderat lite för mycket tid med dig min kära."Flinade han och smekte hennes kind. " Det gjorde absolut ingenting, de behöver äta. Spelar inte så stor roll vart de äter. " Log han och satte sig vid matbordet.

Hon flinade och satte sig med honom och log.
"De sa att jag skulle se en sak. Vi såg er och jag sa att vi ska göra pannkakor istället." Hon smekte hans kind.
"De blev så mätta att de kommer vara glada hela dagen." Hon tystnade.
"Jag ska snart åka hem."

Gabriel flinade till och nickade. " Ja jag märkte det. De brukar tycka det är fascinerade att se men jag låtsas som att jag inte vet. "Skrattade han och kramade hennes hand. "Det var klokt. Det gav oss alla lite mer sömn. "Fortsatte han för att sedan nicka. "Jag förstår kära du. Det där smycket. Ska det bäras hela tiden?" Frågade han nyfiket.

Hon log och kysste honom.
"Då var jag en mycket bra barnvakt antar jag." Hon reste sig och hämtade boken.
"Det ska bäras i 48 timmar. Från natten innan fullmånen och till natten efter."

Han besvarade kyssen och nickade. "En mycket bra barnvakt. "Log han och nickade. "Det är bra att veta. Då är det väl läge att börja samla ihop örter och sådant. " Sa han leendes. "Ska de vara i smycket också?" Frågade han och tog fram en lapp och en penna. " Läs alla örter som behövs så ska jag skriva ned dem." Log han. "För då kan jag ordna dem härifrån. "Fortsatte han förklara.