PRS(Dragon Fantasy)

Stefan tog dem till deras rum och la henne i sängen. "Jag ska nog be en läkare komma hit...eller en läkarkunnig..." mumlade han.

"Men...Jag vet inte vad jag ska fatta för beslut, jag vet inte vad jag vill" mumlade hon men kramade honom tillbaka. Men hon tänkte försöka lära sig att försvara sig själv.

Ina satte sig upp och började snöra av sig kängorna.
"Gör det är du snäll." log hon lite och grimaserade då hon tog av den, det gjorde ont.

Ian nickade, "Har du aldrig fått bestämma själv?" frågar han förvånat. Det hade alltid Ina fått. Inte under sin far då men sedan.
"Du provar på, gillar du inte en sak tar du den andra, man lär av sina misstag." säger han.

Stefan nickade och skyndade sig iväg efter att ha tagit på sig mer ordentliga kläder. Han tog sig till en av tjänarna som var läkarkunnig och hämtade med sig honom.

Selina skakade på huvudet. "Nej...Knappt alls...Bara lite nu när jag blivit äldre". Hon nickade sedan, hon fick prova och försöka...
Selina log lite mot Ian och satte sig upp. "Jag undrar vad som hände med mannen nu...".

Ina hade undertiden fått på sig kläder och sedan satt sig åter i sängen. Foten var grönblå och svullen.

Ian log lite halvt.
"Känner jag Ina rätt så ville hon slå ihjäl honom. Troligen vill Stefan lika....så han är nog död." sa Ian och sorgen fanns i hans blick, att inte mannen tog tillvara sin chans.

Stefan och tjänaren kom in och tjänaren började genast kolla till hennes fot. "Hm...Du verkar ha stukat den bara...Men det var en rejäl stukning, jag behöver bara rätta till den lite och binda om den så får du vila" sa han tillslut och reste sig.

Selina kysste mjukt hans kind. "Kom, ska vi gå ut igen så vi kommer på bättre tankar? Du kanske kan börja lära mig självförsvar?".

Ina suckar då hon hör det sista, vila var inte hennes grej, vila var det alla ville hon skulle göra.
Läkaren försvinner och kommer snart in igen och då han ska rätta hennes fot tar hon Stefans hand. Hon trycker den hårdare än hon menar men hon vill inte skrika.

"Det kan vi." sa Ian och ställde sig upp och drog henne upp i sittande ställning. Sedan faller han på knä och tar fram något ur hans ficka.

Stefan kramade lätt till hennes hand som stöd. Han brydde sig inte om att hon tryckte hårt om hans utan tittade bara ömt på henne. Läkaren la sedan om foten med bandage innan han gick.
"Så..Nu får du vila" sa Stefan bestämt.

Selina skulle resa sig upp då han tog fram något. Hon stirrade på honom medan hennes hjärta började banka fortare.

"Men..." protesterade Ina, hon som skulle få lära sig rida, hur skulle det gå? Hon hade inte ro att ligga stilla hela dagarna.

"Selina" sa Ian mjukt, "Vill du gifta dig med mig?" frågar han med ett nervöst leende.

"Inga protester" sa Stefan lika bestämt och satte sig vid henne. "Om du tar det helt lugnt i några dagar, knappt en vecka så är du nog bra sen, okej?".

Selina bara stirrade på honom ett tag även om frågan inte var oväntat. Sedan rann plötsligt tårar nerför hennes kinder, men tårar av glädje. "Såklart!" skrattade hon och kastade sig om halsen på honom.

Ina resignerar och suckar, "Okej, jag ska försöka." sa hon och satte sig bättre upp i sängen, ingen sa att hon skulle ligga.

Ian ler och träder ringen på hennes finger, en enkel i silver med inristade mönster.
"Gillar du den?" sa han oroligt och kramar sedan om henne, glad.