När barnen gick i skolan och Voldemort hade vunnit.

Fai såg på Xenia men sa inget, det var väl klart att han bodde i ett hus, det fattade vem som helst.
"Ja kanske, jag vet inte riktigt vad jag skall tycka om det" sa Fai för han var inte säker. han gillade inte att blanda kulturerna för de blev så konstigt då. han ville hellre ha magikernas samhälle dolt för omvärlden, även i himlen

"Kanske det, men mugglare är mycket trevliga ska du veta." sa Xenia leende och pekade på en grind där det stod Dumbledore, med snirkliga bokstäver i den smaragdgröna färgen som breven från Hogwarts brukade vara i.

"jag vet att de är trevliga, men jag är inte säker på att nån av kulturerna klarar av all information från den andras" sa Fai bara och nickade sedan och de gick in "knacka på du" sa han och log mot Xenia

"De får väll lära sig, de har ju all tid i världen" sa Xenia och funderade om gud brukar gå förbi på gatan eller hon han ens existerade? kanske allt bara var ett påhitt, även om nu himmelen tycktes stämma. Xenia öppnade grinden och gick upp längst gången och knackade på.

Fai bara ryckte på axlarna, för honom var mugglarvärlden för stor och komplicerad och han skulle aldrig orka sätta sig in i den. Han såg på dörren när den öppnades och Dumbledore såg på dem, först förvånat sedan glatt
"Fai och Xenia, vilken ära" sa han och öppnade dörren helt "kom in" sa han

"Ja, vi hade bara vägarna förbi." sa Xenia skämtsamt och de klev in genom dörren in i hallen. "Så fint du har det" sa hon och de följde med honom ut till köket där han började göra ordning te.

Fai himlade med ögonen, ibland förstod han sig inte på Xenia. han satte sig ner på en stol och betraktade dem
"Även om det är trevligt att få träffa er personligen beklagar jag över att det blev så tidigt" sa Dumbledore och hällde upp te

"Inget att beklaga över." sa Xenia leende och satte sig ner. "Det bara blev så." sa hon lätt. Och tog emot koppen som Dumbledore gav henne. Han betraktade dem båda med genomträngande blick och Xenia fick en känsla av att han såg rakt igenom henne att han visste allt om henne. Även det hon i åratal döljt för alla.

Dumbledore såg på Fai som inte sa något, han visste inte ens vad han skulle säga. han hade så blandade tankar om den gamla mannen, ibland var han underbar och i nästa stund var de tnog tur att han var död för annars hade Fai gjort det själv

Det blev en spänd tystnad och tillsist skrockade Dumbledore för sig själv, lutade sig tillbaka på stolen och kliade sig på näsan. Han kollade på dem genom sina halvmånförmade glasögon och log lite halvt. "Så vad tycker ni om himmlen så här långt?" sa han roat.