Är det svårt att älska och bli älskad?

Hahahaha längtar efter nästa del

Super duper mega awesome.
Och jag tänker inte döda dig :'

skönt att höra! då kanske jag får leva ett tag till xD

^Ofc, hur länge du vill

Skönt att höra! bara för att ni är dem underbaraste personerna på jorden så får ni ett kapitel till!

(Georges perspektiv)

Kapitel 11

Dagen i Hogsmead hade varit riktigt roligt, jag och Fred hade köpt en massa godis och en massa skämt saker. Tvillingarna Weasley var ju trots allt dem som gjorde alla bus på Hogwarts.

Mörkret hade börjat lägga sig på himlen och jag och min bror började dra oss tillbaka till slottet med vars två stora fullproppade påsar i vardera hand.
Regnet började snart falla och vi blev allt våtare.

När vi kom upp till sällskapsrummet letade vi upp Conny för att ge henne lite godis som vi köpt men vi hittade henne ingenstans. Vi gick runt och letade i hela slottet till och med inne på tjejernas toalett men vi kunde inte finna henne. Timmarna sprang förbi och jag började bli riktigt orolig.
Tankarna for genast åt dagen innan då vi satt i soffan och hon berättade om sitt liv och sina känslor, hur hon vill ta livet av sig.
Hade hon tagit livet av sig nu? Det kunde bara inte vara så.

- Du George, ska vi leta där ute?
Jag tittade upp på min bror med orolig blick och nickade sedan till svar.
Jag hade inte berättat för honom om henne så han var nog inte lika orolig som jag.

(Freds perspektiv)

Jag och min bror hade sprungit runt i timmar och letat efter tjejen i förstaårskursen men vi kunde inte hitta henne. Jag såg hur orolig George var och han hade gråten i halsen när han pratade. Men jag kunde inte förstå varför han mådde såhär. Hon hade säkert bara gömt sig eller något.

Vi gick nu tillsammans ut ur slottet och det hade börjat bli storm ute. Trädens grenar piskade högt i luften och regnet yrde vilt i luften.
Först gick vi ett varv runt slottet och just när vi skulle ge upp och gå tillbaka upp till slottet så såg vi något under trädet vi sjön och vi sprang så snabbt vi kunde dit även om vi hade motvind.

- Conny! utbrast George och satte sig på knä vi hennes sida och jag satte mig bredvid honom. Jag såg hur flickan låg nästan hjälplös och darrande.

- Conny, hör du mig!? ropade min bror och ruskade henne i axeln och hon slog upp ögonen och vi båda pustade ut.

George bar upp henne till madam Pomprey men på vägen så svimmade hon av.

- Vad har hänt här då? undrade Pomfrey när vi slog upp dörrarna intill sjukhusflygeln och hon små sprang fram till oss och tog Conny ur Georges grepp och la henne på en utav dem vita sängarna och började genast undersöka henne.

- Jo vi hittade henne vid trädet under sjön precis men vi vet inte hur länge hon legat där, sa jag.

- Det är nog bäst ni går nu pojkar och tack för att ni bar hit henne.

DU är underbar, Bombarda. ♥

SUPER DUPER AWESOME KAPITEL. ♥

aawe taack! nu blir jag suuper glad♥

Jag är super glad för att du la upp ett nytt kapitel. :' ♥

Superdupermegajätteasbra

Jätte bra ♥ , Fred och George äger