Rose Weasley och Scorpius Malfoy, förbjuden vänskap

Jättebra ♥

Jag ska läsa den här och sen ska jag kommentera mer! Lovar jag!

Jättebra!

'"Är man Slytherin så är man", sa han bara och ryckte på axlarna.'

Det vart lite fel där. Eric går i Gryffindor, men han har - precis som Scorpius - elaka föräldrar, men trots det blev han sorterad till Gryffindor. Både Scorpius och Eric tycker båda att de går i Slytherin, så det kommer stå Slytherin ibland, men då fattar ni varför

Mer!!

Meeeeeer!!!!!!!!!!!!!

~Scorpius~

Skog och lite mer skog susade förbi fönstret. Jag satt ensam i min kupé, förutom en kille som knappt syntes bakom sina stora glasögon. Han satt och läste en bok som hette något i stil med ”Harry Potter och hemligheternas kammare”. Jag vände ointresserat bort blicken och såg hur ännu mer skog passerade utanför tåget. Eric hade blivit relegerad från Hogwarts för att han hade förhäxat professor Longbottom, vilket var ganska otur eftersom han var min bästa och enda kompis. Alltså, Eric, inte professor Longbottom.
Jag sneglade på kupén på andra sidan gången där Rose, Albus, James och Victorie satt. James sa tydligen något lustigt så alla andra skrattade.
Helt plötsligt som om en vindpust av tur dragit förbi, så vände alla sig mot mig. De pekade och log. Inte hånfullt, utan glatt. Det värmde inom mig. Ingen hade någonsin pekat och lett glatt mot mig. Men just då i det ögonblicket förstod jag att det inte var mig de pekade och log glatt mot. Nej, det var en rosa pygmépuff som flög förbi utanför kupén.
Jag sjönk ihop i en hög. Ingen skulle någonsin gilla mig. När jag som bäst höll på och gräva ner mig i självömkan så började killen med för stora glasögon prata.
”Gillar du att läsa böcker?”
Jag suckade. Var det här mitt öde? Att sitta och prata böcker med en nörd som har för stora glasögon?
”Hallå?” fortsatte nörden och viftade med sin hand framför mitt ansikte.
Jag reste mig upp.
”Nej”, sa jag och syftade på att jag helst inte ville spendera resten av mitt liv som bokdiskuterare.
”Jaha, jag tyckte du såg ut som en kille som gillar att läsa böcker”, sa de stora glasögonen och fortsatte med sin bok.
Jag tog ingen vidare notis om honom, utan promenerade ut ur kupén och öppnade dörren till nästa. Blickarna vändes mot mig. Ännu en gång.
”Vad vill du?” frågade James kyligt.
”Jag… jag…” började jag och såg nervöst från den ena personen till den andra.
”Ut med språket”, sa Victorie kallt.
”Jag ville bara säga förlåt.”
James gapade, Albus stirrade och Victorie tappade påsen med Bertie Botts bönor i golvet. Rose log svagt mot mig. Just då stannade tåget och alla skyndade ut ur vagnarna. Jag gick sakta över perrongen mot mina föräldrar som stod i exakt samma position som de hade gjort när jag skulle åka till Hogwarts. Det hade varit ett toppenbra år. Och jag kunde slå vad om att nästa skulle bli lika bra, med eller utan Eric.

mer

Bra!

jag vill också höra mer