Falsk Romans [SV]

Ååh, jag är typ drogad av denna ff

Mer!

Väldigt bra, gillar verkligen hur du skriver och att personerna är så lika som de är i HP. Alltså i vissa fan fiction blir ju Draco världens snällis, så är så glad att han inte blev det här x'D. Fortsätt skriv, för du skriver awesome!

Känn dig bevakad.

meer!

såååååååååååååååååå bra!!!!!!!!!!!!!!!!!!!

Kunde inte vänta så fortsatte att läsa resten på den andra sidan " pottersajten " GOSH!

Jääättebra! Du äger fett asså!
Meeeeer när du har tid! ♥

Fortsatte att läsa på fanfiction.net, verkligen jätte bra! (;

Men... åh. Alltså. Vad glad jag blir!!! =D ♥ Tack till er allihop!!
______________________________________

MEGAN JONES

"Vi måste göra vårt sista år här på Hogwarts oförglömligt, håller ni inte med? Jag menar, vi kan ju liksom inte bara sitta här och låta dagarna försvinna, om mindre än ett år så splittras vi för alltid!"
Megan hade slagit ner på trion i biblioteket och lotsade skickligt in dem i nya tankebanor. "Jag och Wayne ska ordna en fest", fortsatte hon med sänkt röst, och lutade sig fram över bordet. Justin, Hannah och Ernie lutade sig också fram för att höra bättre, alla tre hade helt släppt sina arbeten och riktade sin fulla koncentration mot sin svarthåriga klasskamrat med det sneda leendet. ”Ni kommer väl? Vi ska 'låna' ett av fängelsehåle-klassrummen som aldrig används."
"När då?" undrade Justin ivrigt. Megan hade vetat hela tiden att han skulle bli bland de första att haka på henne. Belåtenhet spred sig inom henne, planen gick som smort! Bokstavligt talat!
"Första dagen på höstlovet. Lördagen."
Hannah såg dock skeptisk ut, och strök ideligen fingrarna genom sin kortklippta, blonda frisyr för att lägga hårslingor till rätta bakom ena örat. De envisades att trilla tillbaks ut.
"Lärarna då?"
"De får inte veta något", svarade Megan hotfullt. ”Absolut inte.” Sen kopplade hon på sitt mest strålande leende och fortsatte: "Det kommer bli så jäkla kul! Ni får inte missa det." Med en sista uppmuntrande blick reste hon sig och lämnade dem. De skulle komma, det visste hon.
Och hon hade snackat med några från Ravenclaw, de skulle sprida ryktet vidare till alla sjätte- och sjundeårselever där. Då var det Gryffindor och Slytherin kvar, konstaterade hon när hon med självsäkra steg gick korridorerna ner genom slottet. Allt spring mellan elevhemmens sällskapsrum gjorde att hon lätt hittade till vartenda ett av dem, och hon hade bestämt sig för att prata med Pansy och tjejerna i fängelsehålorna först.

"Fest? Vi är på", log Pansy direkt. Hennes följeslagare, Daphne och Millicent, nickade instämmande på högmodigt Slytherin-vis. Megan besvarade leendet slående övertygande.
"Bra, killarna också?"
"Killarna kommer. Var så säkra", fnös Daphne, men hon hade samtidigt något milt roat i blicken. Pansy suckade, och la för några sekunder ner masken av kall jag-bryr-mig-inte-attityd för att i stället avslöja ett väldigt naturligt och lätt sorgset leende.
Det förvånade faktiskt Megan lite, för SÅ bra kände de inte varandra.
"Draco kommer inte säga nej till sprit och massa folk från olika elevhem. Massa tjejer från andra elevhem."
Millicent trampade lite besvärat på stället och undvek att titta på sin svarthåriga väninna. Daphne var den enda som behöll fattningen, eftersom Megans ögon blev runda som galleoner av iver. Om det var något skvaller hon uppskattade mer än annat, var det skvaller som gällde Slytherin och i synnerhet dess blonde prins.
"Så det är alltså inget mellan honom och Susan?" Pansy skakade på huvudet men nu var hennes ansiktsuttryck plötsligt oläsligt. Megan skrattade till. Hon hade vetat det hela tiden, Susan skulle aldrig klara av bjuda ut Draco. Hon kände redan vinstens sötma på tungan och ett lugn av självförtroende infann sig inom henne, hon hade äntligen vunnit över Susan Bones och ingen av dem kunde förneka det! Var det inte det hon sagt hela tiden?

Ryktet om festen spred sig blixtsnabbt på hela elevhemmet. Sjätteårselever som Megan aldrig ens pratat med kom och erbjöd sig att hjälpa till att arrangera tillställningen, eftersom de var så stolta att äntligen någon från Hufflepuff gjorde något sånt här. Något förbjudet.
"Var ska ni få dricka ifrån då?" undrade Liam, en kortvuxen kille med trassliga bruna lockar som var särskilt intresserad av festen och som titt som tätt dök ner på Megan och Wayne och ville ha detaljer, alltid detaljer- vilka fick komma, var skulle de vara, hur skulle de kunna hålla partyt hemligt för lärarna...
Megan gillade Liam.
"Det", svarade hon med en blinkning, "är en hemlighet." Liam himlade med ögonen åt henne.
De satt runt ett av de runda borden i Hufflepuffs sällskapsrum, Liam och hans vänner egentligen i färd med att plugga och Megan i färd med att förvandla en honungsölflaska och försöka tvinga den och dess innehåll att byta form. Det var svårt.
"Men kom igen, du kan väl säga till mig? Jag är ju din förste hjälpreda", försökte han och log skämtsamt inställsamt, det trassliga håret föll ner i ögonen när han la huvudet på sned.
"Nej, vet du vad", skrattade Megan och flyttade trollstaven i hans riktning i stället. "Jag gjorde en riktigt snygg frisyr på Wayne, vad sägs om att jag får klippa ditt hår också?"
Hon la huvudet på sned och kisade, som för att få en bättre bild av hans frisyr.
Liams händer flög upp till huvudet i ett förtvivlat försök att skydda sitt hår.
"Nej! Jag varnar dig! Om du så mycket som rör mitt hår, ska jag..."
"Ska du vadå?"
"Kan ni två inte bara hålla käften en minut eller två?" grymtade Liams bäste vän, Douglas, och blängde på dem genom sina hornbågade glasögon."Vi försöker faktiskt att plugga här. Vi har stort läxförhör i morgon."
"Förlåt", sa Megan utan att mena det.
"Skyll inte på mig", gnällde Liam.
Douglas blängde mördande på dem några sekunder till innan åter böjde sig över uppsatsen han hållit på med hela eftermiddagen.
"Men allvarligt, Megan, var ska ni få drickan ifrån?" började Liam igen, men Megan bara skakade överlägset på huvudet åt honom. Det angick inte honom.

ÅÅÅHH! Mer! Du skriver helt otroligt bra! ♥