A dark Secret [SV]

Eh... ja det tycker jag (a) en trologi om... den lite lättare men ändå svåra kärleken, och den mer besvärliga kärleken...!! Läs :'D I think you will like it!!

åhh, ska leta upp den nu!

could not agree more ♥

åh vad bra du är!! har läst alla kapitel nu mer!

TACK ALLA underbara.... !!! Nu kommer sista kapitlet och Epilogen kommer IKVÄLL!!! It's sooon over *gråt*

----------------------------------------------

Kapitel 25
En sista resa?
1978-05-31

FUTT var äntligen gjort, det var nu inga prov kvar att göra. Innan avskedslunchen som skulle hållas samma dag var alla elever lediga. Av just den anledningen passade alla elever på att njuta av senvårsolen.

Jag kan inte förstå att vi slutar nu…” sa Lily lågt och lutade sig mot James axel. De satt hela gänget ute på en brygga. Solen lyste värmande på dem och vattnet var blått och glansigt.
”Inte jag heller, jag ska flytta till Frankrike snart!” sa Elle betydligt mer positivt.
”Jag ska köpa mig och Lily ett trevligt hus!” sa James bestämt och alla började skratta. Att planera inför framtiden kändes overkligt. Skulle de verkligen sluta skolan, på riktigt?

”Sirius…” sa Clarissa lågt till honom.
”Ja?”
”Kan vi… gå någonstans och prata?” De höll fortfarande sitt förhållande hemligt för allmänheten så hon vågade inte prata med honom ute i det fria.
”Visst, kom till fjärdevåningen om tio minuter!” sa Sirius med ett leende. Clarissa log tillbaka och kände fjärilarna i magen. Hon gillade honom verkligen.

”Hej…” sa han mjukt då han drog in henne i rummet.
”Hej…” svarade hon och rodnade.
”Du ville prata?”
”Sirius jag…” Clarissa såg osäkert på honom när de satte sig ned i en stor bred soffa. ”Jag har fått svar av Dumbledore…”
”Jag vet… men du berättade aldrig vad han sa…” Sirius såg osäker ut, som om han inte var säker på om han ville veta.
”Att… om mina betyg är bra så… kan jag få bli lärare i trolldryckskonst… professor Snigelhorn funderar tydligen på att pensionera sig…”
”Lärare… på Hogwarts?” Hans röst lät plågad. ”Men då… kommer vi ju nästan aldrig träffas ju…”
”Alla lov… frågar jag Dumbledore får vi säkert träffas på helger också…”
”Clare…” Sirius lät desperat. ”Jag vet att du vill ha ett jobb och jag stöttar dig om du vill det men… jag kommer sakna dig ju…!” Sirius såg så ledsen ut och hans ord kom knappt fram i viskningar.
”Åh Sirius!” utbrast Clarissa plågat och lade en hand på hans kind. ”Jag kommer sakna dig också, men jag betvivlar att jag kan få ett annat jobb och…” Längre han hon inte innan han avbrutit henne med en hjärtskärande, kärleksfull och lång kyss.

Då de kom ut ur rummet var Clarissas kinder rosiga och håret rufsigt och spretigt. Sirius ögon glittrade nöjt då han kom ut några sekunder efter henne.
”Steg 6 slutfört!” sa han nöjt.
”Var… det där ett steg?” frågade hon och rodnade.
”Japp, det kallas ”lättare hångel”, det vill säga hångel där kläderna inte flyger av… men nästan!” skrattade han och blinkade roat till henne innan de skyndade sig till stora salen.

De satte sig ned med de andra vid Gryffindorbordet och väntade.
”Som ni alla vet är det här sista dagen för några av er, och sista för årskursen för andra. Jag hoppas att alla sjuor får det bra ute i vuxenlivet och att våra vägar korsar någon gång…” sa Dumbledore till den redan tysta salen. ”Alla vet ju redan att Gryffindor vann Quidditchpokalen…” Salen fylldes av hejarrop och applåder. ”Men nu återstår Elevhemstävlingen. På fjärdeplats med 204 poäng kom Hufflepuff… På tredjeplats med 205 poäng kom Slytherin, på andra plats med 233 poäng kom Gryffindor och Ravenclaw vann med 240 poäng!” Salen fylldes av applåder medan Dumbledore fick inredningen i hela salen att gå i blått och brons.

I och med tågresan hem började Clarissa få lätt panik. Riktiga förvandlingar, vart skulle hon bo, hur fick hon mat, hur…?
”CLARE!”
”Va?” Hon såg frågande på James som nu var knappt 5 millimeter ifrån henne.
”Vad tänker du på? Du ser plågad ut!”
”Oh, framtiden…” sa hon lågt.
”Varför ser du då plågad ut?” undrade Peter med en förvirrad min.
”Jag… vet inte var jag ska bo i sommar…”
”Hos MIG såklart!” suckade Sirius.
”Men… jag vill inte fö…”
”Vill du inte?!” Han avbröt henne och lät sårad.
”Jag vill inte FÖRSTÖRA ännu ett hus Sirius!”
”Det gör du inte… vi löser dina raseriattacker! Du kommer inte förstöra ett dugg!” sa Sirius allvarligt i ett försök att inte avslöja den RIKTIGA anledningen.

Då de klev av tåget kramade alla om varandra. Clarissa grät, hon ville inte skiljas ifrån dem.
”VI syns snart igen, okej!” sa hon allvarligt med tårarna rinnandes ned för kinderna.
”Såklart vi gör!” sa Elle och log.
”Kom nu! Vi myste gå!” sa Elles kille brytandes på franska.
”Hejdå!” sa alla och med ett högt POFF var alla borta!

wonderful!! jätte bra!! kan inte förstå att den är slut!?!!!! den kan inte vara det!!!

ps jag läste din andra ff de var också fantastiska!

naaw, jag får en till post-potter.depression...

Jätte bra!
Den får inte vara slut
♥

Nu blev jag ledsen D=

neeeeeej!!! är den slut D:
faaaan, jag vill ju ha mer
sååå bra!! ♥