Privat mellan Masato och Hufflepuffisen

Atemu nickade och såg på henne innan han började gå mot stonas hage.

Cassandras blick var fastnålad vid det närmsta stoet när hon och farao Atemu närmade sig hagen.

Stoet som stod närmast tittade nyfiket på henne och Atemu sa.
- Hon där heter Flisan och som jag sa alla hästar som finns här förutom de konfiskerade hästarna är väldigt lugna men Flisan är den lugnaste.

Cassandra nickade men kunde knappt ta in vad han sa, allt fokus var på hästen. De hade nu kommit upp jämsides med Flisan.

Atemu log och gick på Cassandras utsida så att hon gick närmast Flisan.

Cassandra irriterade sig på att farao såg till att hon inte använde honom som skydd mellan sig och Flisen. Snart hade de gått långs hela hagens kortsida och än hade i alla fall inte Flisen gått till attack.

Atemu såg på henne och sa.
- Jag förstår om du tycker jag är dum som låter dig gå närmast.
Men man får aldrig bort rädslan om man använder någon annan som skydd mellan sig själv och det man tycker är farligt.

Cassandra kastade en snabb blick på farao innan hon fortsatte betrakta Flisen och sa:
- Jag vet ju egentligen att Ni har rätt, farao, men...

Hon avbröt sig och sa istället:
- Ska vi runda hagen eller gå tillbaka?

Atemu såg på henne och sa
- Vi ska gå runt hela hagen, vi ska inte ta några genvägar här inte.

Cassandra var tvungen att le. Farao verkade ha gett sig tusan på att hon skulle bli av med rädslan. Hon skulle inte komma undan med något.

När de hade passerat en kortsida till på hagen insåg Cassandra att hon inte skakade längre, även om hon fortfarande var livrädd för hästen.