[PRS] skorpa & boknörd_

Marcus skrattar glatt och skyndar sig in i biblioteket, där han vet att han kan hitta sin kompis. Mikael brukar alltid ha hål under matten, då läraren antingen är sjuk eller bara inte vill gå på lektionen (han brukar säga att det är klassrummen som luktar, men faktumet är att han hatar den klassen, förutom Mikael.) Det är därför den mörkhåriga killen kan få råd och uppgifter att göra, om han inte får det så brukar han ändå sätta sig och studera i mediateket med vilket ämne som helst.
"Du har lektion Marcus, du borde gå på den." säger den yngre ut av dem medan han bläddrar i sina papper där han sitter i soffan.
"Jag ska gå på den, den börjar om fem minuter bara." ler han och tittar ner på de komplicerade talen på Mikaels papper. Han är på väg att öppna munnen igen när han får en sträng blick från sin vän, vilket får han att inse att Mikael inte alls vill bli störd just nu. "Fine, vi ses sen." Mikael ser hur den långa killen drar med benen ut ur mediateket och återgår till talen på papperna.

Den äldre kryssar fram mellan elever i olika åldrar tills han nåt biblioteket.
Han vill för en gångs skull vara ifred och läsa - han har själv börjat undra vad som slagit fel med honom.
När Kayden kliver in i det knäpptysta utrymmet ser han Mikaels huvud bland hyllorna - han sitter vid ett bord och löser mattetal.
Coachen bestämmer sig för att han har tid för en tyst pratstund trots att han är lite besviken på Mikael, och kliver mot den yngre.

"Ja sa a.." Mikael avbryter sin stränga röst när han får syn på ett helt annat ansikte än det han förväntat sig. Istället för Marcus så står coachen framför honom. Den yngre känner hur generad han blir, han har ingen aning om vad han ska säga, eller göra för den delen. Han hade kysst sin bästa kompis för att få den äldre att bli avundsjuk, och han vet inte ens om det funkat. "Förlåt, trodde du var någon annan."

Coachen lutar sig mot hyllan närmast och höjer på ögonbrynen med ett flin.
"Hur går det med Marcus?" frågar han och det låter ganska opersonligt och ytligt.
Men bättre det.

Mikael granskar den äldres ansikte med blicken innan han vänder den mot talen. Han vet att coachen dömer honom, varför förstår han inte.
"Fint," svarar han enkelt medan han skriver ner ekvationen och svaret på ett papper, för att sedan låta blicken glida tillbaka upp mot coachen. "Varför frågar du det?"

Kayden biter sig i underläppen.
"Vet du inte?" frågar han, vänder sig om för att kolla om det finns någon bra bok.

Mikael rynkar på ögonbrynen och skakar på huvudet.
"Nej, vad?" frågar han och börjar nervöst pilla med nagelbanden medan han följer den äldre med blicken.

Coachen biter sig i underläppen och höjer på ögonbrynen.
"Okej då", suckar han. "Då är det inget."

Mikael lägger undan pappret med alla mattetalen och reser sig upp från den mjuka soffan.
"Är du avundsjuk?" frågar han när han gått fram till den äldre ut av dem, vilket förvånar honom väldigt mycket då han aldrig trott att han skulle våga gör det.

Den äldre himlar med ögonen och fuktar läpparna.
Visst, han kanske var avundsjuk, men den yngre skulle inte få veta det.
"Det är upp till dig", säger han och lutar sig närmre den yngre.