Avatar legend of Vera - Nutid

" fick jobba bort miTT dåliga samvete i år men har än idag lite dålig samvete " sa Leon och torkade bort en tår. Han hade sedan olyckan sett sin jordbändning som en förbannelse.

" jag imonerar på ingen ska jag be att få tala om " sa Flamman och la sig lutad mot ett annat träd. Han tänkte fortsätta att inte ta någon order om inte ledaren för gruppen var en bra ledare.

"Det behöver du inte ha, jag skyller inte olyckan på dig" sa Serena och försökte sikta ögonen på hans.
"Om man ska beskylla någon så var det jag själv som valde att gå in bland er och dra ut min bror, hade jag inte gjort det så hade jag fortfarande kunnat se. Och jag kan faktiskt se, även om det inte är vad man normat sett definierar seende" sa hon och tog bort handen från hans axel och lät den hänga längst med sidan.


"Du har ett skrytsamt tonläge, och jag hatar folk som skryter om de inte har något vettigt att skryta om" sa Mika och himlade med ögonen. Aaron lade armen runt hennes axlar och började röra sig igen, han orkade inte tjafsa med en främling.

Leon log lite av lättnad när hon såg det på det sättet.
" Olyckan är orsaken till varför jag inte bändar " sa Leon lågt Serena är nog den enda som smått skulle få honom och börja bända igen och åter lita på sin jordbävning.

" stör ni er på mig kan ni lika gärna gå och sysselsäta er med nånting vettigare " sa Flamman.
" vilket är previs vad du själv borde göra Flamman " sa en manlig röst som tillhörde en man kläd i soldat kläder. Han var Flammans ledare. Flamman himlade med ögonen och blundade och låtsades som Ledaren inte var där.
" Flamman jag gav order om att atackera byn men du lyssnar inte FLAMMAN " sa Ledaren men fick inge respons från Flamman.

"Du skojar va?!" utbrast Serena.
"Du har inte använt bändning sen olyckan? Vad tror du skulle hända, att en annan person skulle bli blind?" sa hon skämtsamt och skakade på huvudet.
"Du missar något stort, du borde vara stolt över din bändning, inte vara rädd för den" sa hon och fick en mellanstor sten att flyga mot honom.
"Ta emot den" sa hon och gjorde sig beredd att stoppa stenen om han inte gjorde någonting.


"Hoppsan, verkar som du är i trubbel, Flamman" sa Mika och flinade.

Leon tog upp händerna och lyckades skrämt stoppa stenen.
" kan nog aldrig bli stolt över min bändning igen " sa Leon hans hand skakade när han stoppade stenen.

" Vekar som han inte lyssnar " sa Tim
" Flamman ditt sega skrälle du bör lära dig vem som är boss över dig " sa Ledaren hans röst saknade en ledares klara stämma vilket gjorde att Flamman inte lyssnade.
" Tja inte är det du iallafall " sa Flamman och blundade åter Ledaren suckade irriterat.
" vad ska man göra för att få styr på honom " sa Ledaren nästan uppgivet.

Serena tog hans hand för att försöka lugna honom.
"Du kommer lära dig, du kan inte gå runt och vara rädd i resten av livet, det kommer göra dig bitter och grinig, mer grinig än vad jag är" sa hon och flinade.


"Tydligen inte det du gör" sa Mika syrligt till svar på killens fråga, som verkade vara ledaren över Flamman. Hon skakade på huvudet.
"Du kanske ska lära dig hur man styr över folk och hur olika människor fungerar innan du utropar dig som ledare" sa hon och flinade.

" men vill inte göra någon blind igen " sa Leon han kunde tänka sig bända igen men bara om Serena hjäåte honom att åter lita på sin jordbävning.

Ledaren muttrade surt
" Få se om du kan få styr på honom " sa Ledaren. Flamman var ens trogna vän om man gjorde på rätt sätt.

"Oddsen för att det händer är inte stor, du får se till att bända stora stenar" sa Serena skämtsamt. Hon började lära honom försiktigt hur han skulle göra, och försökte få honom att lita på sig själv.

" ' få styr på honom', du får det att låta som en hund, och han ser inte precis ut som en hund" sa Mika kyligt och tittade på Flamman.
"Om du vill skippa den där losern så kan du hänga med oss" sa hon och log lite. Det fanns ändå någon form av vänlighet i henne.

Leon började försiktigt göra som hon visade honom men en röst inom honom skrek åt honom att sluta inan han skadade någon.

Flamman tittade på Mika hon hade väkr hans intresse. Han reste sig
" gärna kanske man slipper bli behandlad som en hund " sa Flamman. Ledaren muttrade surt Flamman var lika olydig som en unge i rebell åldern.

Tempi log mot Vera.
"Bra jobbat, du börjar få lite koll på det"

Mika flinade.
"Vi hörs, loser" sa hon vänd till ledaren och började röra sig mot vart de hade tänkt gå från början, innan de hade blivit upptagna.