The Percy Jackson Club

Jag såg surt på henne.
" Du fuskade," sa jag och Tena flinade bara.
" Kom vi skyndar oss att äta, så vi kan börja träna sen," sa hon och vi slog oss ner vid ändan av Athena bordet. Jag tog lite frukost och gick fram till elden och offrade lite till mamma.
" Ehm, här har du," sa jag och gick tillbaka till Tena, som hade börjat äta sin frukost.
" Vad sägs som revansch?" sa jag och såg utmanade på henne " Visst, pil och båge? Den som får flest träffar i mitten på tre minuter vinner?" sa hon och jag nickade.
" Deal, du kommer förlora så stort," sa jag men hon bara flinade.
" Jo visst," sa Tena

"Uh jag ska bara typ hålla på med min dator..." sa jag som svar åt Milles fråga. Hon nickade och log, jag måste säga att hon påminde mig väldigt mycket om en av mina närmaste vänner som jag hade via mugglis, det hade till och med samma namn!

Oj vad långt ni har hunnit!!

Jag sträckte på mig. Stönade.
Åskan hade väckt mig, lite för tidigt enligt min smak, men när jag tittade på armbandsuret fick jag nästan en hjärtattack. Jag borstade tänderna blixtsnabbt och slängde på mig första möjliga tröja (en orange Halvblodslägret t-shirt) och ett par mörkblå jeans. Troligtvis satt tröjan bak och fram, men jag hade inte tid att tänka på det när jag satte upp en lugg som inte fanns med min blixtformade hårnål (*host* svärd undercover *host*) och stoppade knivarna i det flätade bältet. Det sköt blixtar av nervositet från mina fingrar när jag upptäckte att min halvsyster, Arzora, hade vaknat för länge sedan. Jag visste inte varför jag var nervös, men det kändes som om jag sovit förbi hela dagen (det hade jag inte haft något emot direkt) och rusade ut ur stuga ett mot sjön.

~Millie~

Martha brukar jätteofta vara på sin dator. Själv har jag bara en mobiltelefon som jag måste ha på flygplansläge om jag inte vill bli monstermellis!
Martha påminner mig väldigt mycket om en av mina kompisar på MugglarPortalen! Hon skulle ju kunna vara Mugglis-Martha, men jag är inte säker. En gång sa jag "............eller........" och hon tyckte att det var kul!

Arzora

"Någon knuffade mig" hostade jag fram och satte mig försiktigt upp. "jag vet inte vem" fortsatte jag medan jag tog bort allt sjögräs som satt runt mig fot. När jag slängt den på bryggan kravlade den tillbaka till sjön av sig själv och jag tittade efter den med ena ögonbrynet höjt.

(äntligen har min syster vaknat! Jaa #stuga1)

Azura

Jag joggade mot stranden. Jag hade inte bara sovit bort halva dagen, utan också min vanliga morgon-joggningstur, och jag joggade på morgonen eftersom att det blev så varmt på dagen.
Halvvägs mot stranden såg jag en att en folksamling samlats på bryggan. Nyfikenheten tog över mig och jag joggade emot dem, bara för att se att min egen halvsyster låg hostandes på bryggan.
"Godmorgon, solstrålar!" hälsade jag.

Kai tittade nyfiket på folkmassan, men gick inte fram. Hon var för blyg för det. Hon såg sin tvillingsyster i skaran, tydligen var inte hon rädd för att prata med någon.
Kai undrade vem som hade blivit i puttad. Hon hade sett en skymt av den som knuffat personen, men bara en snabb titt, så hela hennes synfält av människan var blurrigt. Men hon hade sett en lång gestalt och ljusblont hår.
Hon tänkte inte så mycket på det, eftersom hon antog att personen som blivit knuffad i vattnet bara blivit det på skoj.

Dante

Dante sträckte på sig när han stängde dörren till stuga 9, han hade stannat uppe hela natten för att jobba på sitt senaste verk. Han gäspade och stannade upp när han hörde högljudda samtal komma från bryggan så han gäspade och joggade bort mot samlingen.

Jag ställde mig upp på skakiga ben och kramade Wilma. Tårarna rann ner för mina kinder, även fast det kanske inte syntes.

Will
Jag kramade tillbaks Arzora och gav mig på ett snett litet leende.
"Är du okej nu?" Frågade jag och antog en orolig blick. Arzora var några år äldre än mig men vi hade ändå blivit bra vänner fort. Jag visste att hon inte gillade vatten. Inte för att hon sagt det, utan för att jag kände det.