PJ PRS [H@nna & Holytail]

Zack skulle just säga någonting dräpande till henne - typ: "Öh, nej! Du skulle bara sina oss!" - när Keiron avbröt.
"Chelsea, jag tror att din bror har rätt. Du är för liten för ett sånt här uppdrag!"

Chelsea kände tårarna bränna bakom ögonlocken. Reste sig ur fotöljen och stegade iväg. Lät tårarna rinna.
Det här har inte över. Hon skulle följa med iallafall. Även om det innebar hennes död.

Den kvällen gick Zack ner till lägerelden tillsammans med sina syskon. Elden brann med ett stort, lysande sken när mörkret (så mörkt det nu kan bli på sommaren) sänkte sig över lägret.
Zack älskade lägerbålen, men han var väldigt nervös inför det här. Helst ville han bara gå upp och sova, för nu hatade Chelsea honom igen. Typ. Men hon kunde inte få följa med! Han hade ansvaret för henne och hon var alldeles för ung för att följa med på ett livsfarligt uppdrag!

"CHELSEA!!!! KOM NUUU!!!!!"
Valeries röst slog med en sådan kraft i Chelsea fick dåligt samvete. Hon hade undvikit Valerie hela dan. Hade suttit i sin säng resten av dagen. Nu hade alla gått till lägerbålen. Förutom Chelsea och Valerie.
Chelsea bestämde sig.
"Jag kommer!" Sa hon och satte på sig skor.

Zack satte sig med sina syskon just i tid för att lägerbålet skulle sätta igång och alla skrålade upp i en töntig sång!
"Omkring vår eld vi nu samlats har,
liksom så ofta förr!
Och innan någon till orda tar,
så sjunger vi uti kör!
PÅ LÄÄÄÄGER,
PÅ LÄÄÄÄGER,
PÅ LÄGER TRIVAS VI!
PÅ LÄÄÄÄGER,
PÅ LÄÄÄÄGER,
PÅ LÄGER VI VILJA FÖRBLI,
UTAN PARAPLY!"

(Var tvungen x))

Chelsea kommer precis i tid till att börja sjunga dom sista töntiga raderna i "PÅ LÄÄGER, LÄÄÄGER, PÅ LÄGER VI VILJA FÖRBLI, UTAN PARAPLY! WOO! UTAN PARAPLY! WOO!"
Hon var nära att börja skratta hysteriskt åt sången. Den var så löjlig att det inte gick att sätta ord på det.

Zack satt brevid sina syskon och skrattade åt ett skämt som en av hans "bröder" just drog. Han hade inte hunnit uppfatta killens namn, någonting han kände sig lite skuldmedveten över.
Plötsligt så ställde sig Keiron upp, och alla runt elden tystnade.

"Tjenare hörni!Vi har ett uppdrag.... Sak... Någonting... Och dom som är intresserade räcker upp en hand"
Allas händer åkte upp i luften, och en kille från Ares stuga frågade:
"Vad handlar uppdraget om?" Keiron såg misstroget på honom som om han menade:

"I vilket fall." Fortsatte Keiron. "Så har vi redan bestämt vilka som ska åka. Zack Storm och Marvelen Edin ska ge sig av tillsammans med satyren Marco. De ska bege sig till Svartberget för att slåss mot jätten Ellemberes, som just har vaknat upp från sin sekellånga dvala. Han är en fara för hela världen, men ett av syskonen Storm är ödesbestämt att döda honom, och Zack kan inte ge sig av ensam."
Zack kände hur det pirrade till i magen. Han eller Chelsea. Det kunde inte bli Chelsea, hon skulle inte få följa med. Han var glad att Keiron höll med henne, men han var orolig att hon skulle försöka sig på någonting dumt. Hans lillasyster kunde vara väldigt envis ibland.