D.A:s rollspel

- Jag är ledsen att jag fick er att bråka, sa jag tyst.

"Lily!?" Jag klev in i hennes rum med långa kliv och med Harry hack i häl.
"Det var.. en massa blod.. Albus och James var helt.. sönderskurna.." Tårar rann ner för hennes kinder och jag förde handen till munnen när hon berättade vad hon hade sett. "Jag såg d-dig och p-pappa.. det var blod överallt.. Ni h-hade ormar runt er.. som h-högg i er kropp.. t-tills ni inte r-rörde er mer.." Lily grät och grät och jag och Harry gick fram till henne.
"Gumman, såja. Det var bara en mardröm." Jag strök henne över ryggen.
"Men den var så verklig.." Lily kollade upp på mig med rödgråtna ögon.
Hon lutade sig på min axel och Harry satte sig bredvid henne.
"K-kan jag sova inne hos er..?" Hon skakade lätt av gråt.
Jag nickade och reste mig upp. Vi gick in till mitt och Harrys sovrum igen.
"Hur mår du, Katie?" Harry viskade i mitt öra.
"Bra, jag känner mig inte på något sätt sjuk. Jag var bara orolig. Jag ville typ inte somna. Jag kanske skulle ha haft samma dröm då?" viskade jag tillbaka.
Lily hoppade upp i vår säng och la sig i mitten. Jag la mig på min sida och Harry på sin. Kort där efter sov jag.

Jag ger Draco en snabb kram, och ler mot Joe.
- Hejdå!!! Det gör inget Joe, vi bråkar ändå alltid! Jag måste hitta Luna, Miu, Nea och Freddy. Jag vill snacka med dem också om D.A! Vi ses! Säger jag och går mot zonkos, för om jag känner dem rätt så är det där dem är.

Jag ser att tjejen tydligen hittat sina vänner. Sen kommer någon annan dit också som ansluter sig till dom. Jag tittade runt och såg att alla gick med någon annan. Det var bara jag som var själv. Jag började långsamt gå tillbaka till slottet

Nu var jag ensam kvar med Joe, och vi var bara tysta.

När jag kommit precis utanför byn så började jag gråta. Jag hade i tre år lyckats kämpa emot sorgen över att jag inte hade några vänner men det gick in längre. Jag satte mig på marken och kröp ihop till en boll. Jag försökte inte hålla tillbaka tårarna utan lät dom bara rinna

Draco och Joe följer efter mig.
- Vi är med, säger Joe.
- Kul, säger jag entusiastiskt. - Sur? Jag tittar menande på Draco.
- Nej, suckar Draco.
- Strålande, säger jag och ansluter mig till mina vänner med Draco och Joe tätt i hälarna.
- Hej allihopa! säger jag glatt. - Vi ska starta D.A, jag har hittat en mötesplats... Spökande stugan.

- Finns det något speciellt ställe som du vill gå till innan vi går tillbaks till slottet? frågade jag Draco för att få slut på tystnaden.

"Nej, du får bestämma." svarade jag deppigt.

- Ni kan vara med oss, säger jag bestämt till Joe och Draco.
- Vi måste prata om D.A!! säger Luna entusiastiskt.
Jag förklarar snabbt vad D.A innebär och vi bestämmer oss för att träffas nästa helg vid spökande stugan. Nu ska vi värva medlemmar tänker jag. Jag börjar direkt att leta efter Rubin Lupin. Jag hittar henne nästan direkt.
- Rubin...
- Ja?
- Du vet vad Dumbledores arme vr?
- Ja.
- Vi ska starta den igen. Vill du vara med?
Hennes ögon lyser.
- Ja jättegärna.
Jag tror det är gemenskapen so mlockar henne och hon nynnar svagt på en melodi när jag går därifrån.