Prs med Wolf

Anaid bet sig i läppen. Hon visste att det skulle ta mycket längre tid för henne att plocka de där bären än för Sham. Men det var lika bra att börja. Sakta blockade hon ett bär i taget och lade i sin hand. När handen var full tömde hon den bland de andra i påsen hon gjort. Hon vägrade titta på Sham.
Efter en lång tid när hon nästa var klar stötte hennes hand i något varmt och mjukt. Anaid ryckte snabbt bort handen bär hon insåg vad det var.
Astrid och Minosa.
"Sham...."

Sham hade betraktat Anaid leendes, glad över sin egen överlägsenhet. Men när han hörde rädslan i hennes röst slocknade leendet och han såg ner på punkten hon stirrade på. "Fan...", mumlade han sammanbitet och tappade påsen. Bären rann ut över mossan och Sham trampade på dem när han tog några steg åt sidan. "Se om de lever, jag kallar på Aimil och Rascal", sade han och förvandlades kort därefter. I vargform kunde han känna dofter han inte känt förut på grund av den söta doften av bär. Han slöt ögonen och ylade. Det var ett gällt och kort yl som ekade genom skogen. Förhoppningsvis var klanen för långt bort för att höra det.

Samtidigt hade Rascal och Aimil just återvänt till dungen med fickorna fulla av bokollon. "Var är de? Borde de inte vara tillbaka vid det här laget?" frågade Rascal oroligt och sniffade i luften. Doften av Anaid och Sham var gammal. "Sham klantade sig förmodligen", svarade Aimil med en axelryckning. "Eller så har något hänt", sade Rascal och såg nervöst på henne. Hans farhågor bekräftades när ett ylande ekade genom skogen. Det var Shams ylande och det meddelade om behov av hjälp. "Kom igen!" utropade Aimil och kastade sig in i sin vargform. Rascal följde efter med en överhängande känsla av oro.

Anaid satte sig på knä bland bären. Hur hade de båda kunnat undgå att se kropparna? Visst var de täckta med löv och annat men de båda verkade till och med vara vid liv. Hon tog Minosas hand. Den var smutsig men varm, de hade inte kunnat lega där länge. Astrid låg med ansiktet nere i jorden och Minosa med högra kingen. Hennes hår täckte större delen av ansiktet. Anaid drog bort håret ur ansiktet på Minosa. Ögonen var slutna ochans andetagen regelbundna. Död var hon inte men...det verkade som om hon sov.
"Sham? Jag tror att de sover!" hon såg upp på Sham, "De är inte dödalls i varje fall"

Sham tystnade och vände sig om. Han kunde nu höra deras svaga andetag och andades ut. I samma stund rusade två vargar in bland buskarna med rest ragg och spänt kroppsspråk. Var är fara?
Sham lugnade dem med ett gnällande och de sänkte svansarna och alla tre förvandlades i ett kombinerat sken. "Anaid! Vad har hänt?" sade Rascal och sjönk ned bredvid henne och de sovande människorna. "Är de okej?" viskade Aimil och kände på de unga kvinnornas pannor. "De sover", svarade Sham och petade på Minosas kind. Rascal slog undan hans hand och tittade upp på Anaid. "Ska vi väcka dem?"

Trots situationen och allvaret kunde Anaid inte låta bli att stirra när vargarna byte form. Hon log. Det var så fascinerande att se på.
"Jag tror vi bör ta dem till gläntan först, de båda blir nog inte lite chokade av att se er tre, även om de gjort det förut"
Hon reste på sig och såg på hamnskiftarna framför henne.
"Vi får bära dem" hon såg på Rascal, "Du och jag tar Minosa medans Sham och Aimil bär Astrid et finns en risk att de vaknar men den får vi ta, ok?" sade hon bestämt.

Sham gjorde tummen upp och Rascal nickade lätt. Han stoppade in händerna under Minosas armar och lyfte försiktigt upp hennes överkropp. Han såg till att Anaid hade ett stadigt grepp om hennes ben innan han började gå. "Antar att vi får klara oss utan bär", mumlade Sham när han hävde upp Astrids ben. "Det är okej, vi hittade mer nötter än vad vi hoppades och vi har kvar kött från igår", svarade Aimil och följde efter Rascal och Anaid. "Fast nu har vi två munnar till att mätta", påminde Rascal henne dystert. "Vi löser det senare", kungjorde Aimil och ökade farten tills hon var jämsides med dem.

Det var ganska tyst på vägen. Anaid funderade på vad hon skulle säga. Något om sig själv? Om Minosa och Astrid? Om...
Hon log.
"Rascal kan du klättra i träd?" hon böjde sig lite och viskade i hans öra, "Sham kunde inte det..."
Ett busigt leende spred sig från munnen till ögonen och hon hoppades att ingen varg kunde klättra, då var hon verkligen bättre än dem på något. Men risken att Rascal och Aimil kunde klättra i träd var högre än Sham's, så lite orolig var hon.

"Nja, jag kan, men jag är inte särskilt bra på det", svarade Rascal. Sham blängde surt på Anaid bakom henne och Rascal flinade åt honom. "Jag vet, han är höjdrädd", viskade han tillbaka, medveten om att Sham ändå kunde höra honom. Sham i sin tur låtsades att han inte hörde, vilket bara roade Rascal mer. De nådde strax lägret och Aimil signalerade åt dem att lägga kvinnorna höger om eldringen. När dem låg ner började hon gå tillbaka mot stället de kommit från. "Vart ska du?" frågade Sham och såg på sin syster med lutat huvud. "Jag märkte att hon har en lätt feber, så jag tänker hämta lite läkeväxter och vatten", svarade hon, pekade på Astrid och försvann bland träden. Rascal satte sig ned bredvid Minosa och studerade hennes ansikte. Han kunde inte se någon direkt skillnad på hennes utseende och Anaids. Häxor och människor var tydligen väldigt svåra att skilja åt till utseendet. "Ska du väcka dem?" viskade han till Anaid och hasade baklänges. Han drog med sig Sham för att se till att ingen av dem var i kvinnornas synfält när de vaknade.

(Jag åker till Skottland imorgon, så det här blir min sista inlägg på några dagar. Skriver tillbaka när jag är hemma igen c

Anaid satte sig ned bredvid Astrid och såg på henne och Minosa. På ett sett kändes det synd att väcka dem, hon visste inte vad som hade hänt dem tidigare. Kanske behövde de sova mer än något annat just nu? Hon såg upp på Sham och Rascal och nickade.
"Jag ska testa att vecka dem, behöver de sova så får de fortsätta sen"
Hon grep tag i Minosas arm och skakade henne lite lätt.
"Minosa?" hon skakade lite hårdare och pratade lite högre, "Minosa?"
Inget hände.
Anaid tog ett djupt andetag, tog tag i båda armarna på Minosa, kastade omkring henne och skrek i hennes ansikte.
"MIIIIIINOOOOOSAAAAAA!"
Inget hände.
Anaid vände sig mot Rascal för att frågaa vad han tyckte att hon skulle göra då hon fick en idé. Hon vände sig mot Minosa igen och frammande med hjälp av magi vatten. Hon reste på sig, sade förlåt till Minosa och Astrid och kastade sedan allt vatten i ansiktet på de båda.
Exakt samtidigt satte de båda flickorna sig upp och hyperventilerade.
"Det var på tiden!" log Anaid.



(Ok, trevlig resa )

Rascal undrade om han borde hjälpa Anaid när hon kämpade med att väcka Minosa, men hann inte avsluta sina tankar innan hon kastat magiskt vatten över henne och Astrid. De for upp och överraskade Sham så han föll baklänges. Minosa verkade mest förvirrad, men Astrid stirrade rakt på Rascal och han skruvade besvärat på sig. "Hej där", prövade han och väntade på deras reaktioner.

(Blev väldigt kort >.<



(Kallamina)