Livs liv på Hogwarts

Yeeeeey kommer det i kväll typ?

Ja!

Yess!

Väntar!!

Kapitel 21!!

Jag stirrar på Dumbledore. Sanningen?? Jag som trodde att han inte skulle veta.. Men nu satt han där, bakom sitt enorma skrivbord och sa att jag skulle få veta sanningen.
-"Det var jag som planterade det piskande-pilträdet. Det gjorde jag för Remus skull. Eftersom han hade lite problem. Det här han fortfarande." Säger han helt lättsamt. Jag blir arg och ville protestera men Dumbledore fortsatte:
-"Jag har, som du säkert ha märkt. Planterat det där eftersom det döljer den hemliga gången under, och ett rum. Men om jag nu har hört rätt så är det så att du aldrig kom fram till rummet."
Jag nickar.
-"Ja! Men nu ska du få veta VÄRFÖR jag har gjort allt det här. Som jag sa så hade Remus ett litet problem. Jag vill helst inte kalla det problem, men i det här fallet så har jag inget annat att kalla det." Förklarar han med ett medlidsamt leende på sina läppar. Nu kunde jag inte hålla mig mer.
-"Vad har Remus för problem,proffesorn?" Frågade jag.
-"Jo, har du märkt att han har försvunnit en gång i månaden, eller att han undvek boggarten när ni hade den lektionen? Och att det har ett samband med dagarna han är borta?" Frågar han.
Jag kom ihåg igår. Där han inte dygt och den där lysande fullmånen.
Fullmånen ordet dök upp i min hjärna. Den där lektionen med Flitwick om varulvar. Hade inte Remus blivit lite blek?
-"En varulv.." Stammar jag.
-"Ja, Liv, en varulv." Säger Dumbledore. "Jag hoppas att du förstår att du inte får berätta för någon va du vet. Eftersom det kan ha konsekvenser." Fortsätter han.
Jag nickar. För stum för att säga nåt.
-"Jaha! Då är det nog dags att avrunda det här!" Säger Dumbledore. Jag nickar igen, fast jag inte känner mig ett dugg klar med diskutionen. Jag reser mig upp och går mot trappan. Det sista jag ser av Dumbledore är att Fenix-fågeln sätter sig på hans axel.

Jag går med långsamma steg ner till stora salen för att äta middag. Lily går bredvid mig och pratar om festen. Hur mycket jag missade. Men allt jag kan tänka på är Remus.

Där stog han. Ensam. Jag sprang fram till honom och kramade honom hårt. Han kramade mig tillbaka.

Jag vet jag vet, dåligt, men men.. Hoppas ni gillade det iallafall..

Fyran vad bra den faktiskt e...... Jag älskar den

supermegajättebra!!! vill läsa mer

DÅLIGT??!!! Absolut... INTE!!!!
Okej, för att få bra förhållande mellan Liv och Remus 1: Veta sanningen om honom. 2: Ingen aning
Iallafall när Liv hade fått veta tänkte jag på alla sätt på vad hon skulle göra mot Remus och HUR hon skulle säga det... Det vart en hel vändning när hon kramade om honom...
Liv, du berättar till Remus vad du känner och vad du vet!
MÅSTE ha mer NUU!! (Okej MAX i morgon!)

Bra!

Bravo!!!