103 dalmatiner (Prs)

Jag stelnade till, juste! Hundgården!
- Åh hej, vad trevligt! Vilken tid passar er?, sa jag.
Strax efter hörde jag hennes namn igen. Cruella de vil. Pälsfantasten. Jag hade ju tre hundar, Becca 10 och hundgården 12. Jag svalde.

Alonzo la bullarna i en korg och ställde undan plåten. Han märkte att Cruella pratade i telefon så han väntade att berätta.

-Ikväll någongång blir nog bra,vad passar dig?,sa Cruella.


Jag såg på melvin. Undra vad dem pratade om.

- Det går jättebra, vi ses vid hundgården vid 18.00 ikväll då miss de vil, sa jag och antog att tiden skulle passa henne. Jah hälsade för en gångs skull artigt hejdå och la på, sen la jag mobilen i bakfickan på mina jeans, sen rättade jag till skjortan och gick tillbaks till Becca.
- Jag ber om ursäkt, det var ett viktigt samtal, sa jag och log.

Alonzo väntade otåligt tills Cruella hade pratat klart, han ville att Cruella skulle provsmaka hans bullar.

Jag satt och väntade i soffan med min kopp i handen när Melwin kom tillbaka så log jag.
-Jaha,det gör inget,sa jag förstående


Cruella log och la på. Hon gick ut i köket.
-Mmm vad gott det luktar,har du bakat?,sa hon

Jag såg på valparna.
- Får jag hälsa?, sa jag.

Alonzo log stolt och nickade.

-Självklart! Du ska ju få hjälpa till med namnen,sa jag. Jag reste mig upp. Jag log mot Melwin.



Cruella andades in bulldoften. Det luktade underbart.
-Får jag smaka en bulle?,sa hon och log mot Alonzo

Jag blev förvånad igen, hon lät mig komma in i sitt liv så fort, jag hade inte ens planerat att träffas en gång till. Men tydligen hon.
- Jaha, sa jag och log.

Alonzo nickade och gav Cruella en bulle som hade svalnat av lite. Han hoppades verkligen att det skulle smaka bra, hans mor hade lärt honom att baka vaniljbullar som liten.

Jag log och visslade. Det hördes tysta skällanden,sedan kom alla valpar springande. Jag log.
-Haha det är bara att hälsa,sa jag och skrattade.



Cruella tog emot Bullen. Hon log och tog en tugga.
-Mmm,sa hon njutningsfullt. Dem var jättegoda.

Jag skrattade. Herregud vad gullig syn! Alla små valpar skuttade vingligt fram mot oss. Jag satte mig ner och klappade på alla. Dom viftade på svansarna och skällde tyst och glatt.
- Dom är underbara, sa jag.

Alonzo blev nöjd, han hade lyckats igen. Tänk om dom var äckliga, undra hur Cruella hade reagerat då.

Jag studerade Melwin när han började klappa på på alla valpar. Gud vad han var snygg! Och så sött att se han och valparna tillsammans.
-Du med..öh jag menar...ja det är dem,sa jag. Jag blev tomatröd i ansiktet.


Cruella åt upp Bullen.hon njöt av varje tugga.