Malfoy och Granger

Kapitel 27

Draco

Jag och Hermione hade gått till biblioteket, för att få vara på ett ställe vi brukade vara på förut, när allt hade varit normalt. För det var fortfarande inte normalt.
Fast den här gången skulle vi varken plugga eller läsa, vi skulle bara sitta och prata.
Vi satte oss mittemot varandra vid ett bord. Samma bord som alltid. Först kollade vi bara på varandra, utan att säga ett ord. Jag såg tydligt att Hermione ansträngde sig för att inte börja gråta, hon kollade ner i bordet för att dölja att hennes ögon fylldes med tårar.
"Förlåt," sa jag tillslut.
Hermione kollade upp på mig. Hennes ögon var lite röda och hennes andetag lät som att hon inte kunde andas. Som att hon ansträngde sig för att få luft.
"Förlåt för vadå?" frågade hon hest.
"För allt. För att jag har varit så elak mot dig. För att jag lämnade dig. För att jag aldrig behandlat dig som du borde ha blivit behandlat. För att jag har varit otrevlig. För att jag blev kär i dig. För att jag inte bara kunde bete mig som en främling mot dig. Du förtjänar någon bättre än mig," svarade jag.
Hermione kollade förskräckt på mig.
"Säg inte så. Du har inget att säga förlåt för. Det är jag som har varit dum," sa hon och nu grät hon, utan att försöka dölja det.
"Jag menade inte att göra dig upprörd. Förlåt," sa jag tyst.
"Du säger förlåt ganska ofta, utan att egentligen behöva det," sa Hermione.
Min mun formade orden 'förlåt' men det kom inget ljud, för jag kom på vad hon nyss sagt.
"Varför försvann du? Och varför har du kommit tillbaka?" frågade hon.
Jag kollade på henne ett tag och funderade på vad jag skulle svara.
"Jag försvann för att jag var verkligen tvungen. Jag ville inte, men jag skulle förmodligen inte vara här nu om jag hade vägrat. Jag kom tillbaka för att jag inte behövdes där längre, jag fick komma tillbaka," svarade jag.
"Och du kommer aldrig mer försvinna från mig?" frågade Hermione.
Jag visste inte vad jag skulle svara.
"Nej, det kommer jag inte," svarade jag.
Jag ljög.
---
Jag kommer åka bort och kommer inte ha tillgång till internet förrän på måndag. Så det kommer inte komma några fler delar på några dagar.
Möjligtvis att jag skriver en till del ikväll, men det är en väldigt liten chans.

Du skriver så sjukt bra!!

Fantastich!

Så sjukt bra

asså såååå sjukt bra som alltid!!

Jag håller med föregående talare.

JÄTTEBRA!

Ehm. Hej.
Det är bokstavligen SJUKT länge sen jag skrev ett kapitel här. Och jag har mina anledningar. Idétorka, ont om tid, ångest, jag har inte mått så bra osv...
Men jag ÄLSKAR att skriva fanfiction och min största dröm är att bli författare (vilket jag aldrig kommer bli för det krävs stor talang.) Nu mår jag bättre och jag har ett enormt sug att få börja skriva igen.
Och jag har full förståelse till om ingen läser den längre. Jag menar jag har inte skrivit på typ 5 månader. Jag ber hemskt mycket om ursäkt men jag vill skriva mer, och jag hoppas att ni vill läsa mer. Tack.
----

Kapitel 28

Draco

Några månader senare

"Måste du åka iväg igen?" frågade Hermione tyst.
Hon hade sitt huvud lutat mot min axel.
Jag kollade ut över sjön.
"Ja. Tyvärr." svarade jag.
Gräset var grönt och många av eleverna var ute.
Hermione ställde sig upp. Hon gick närmare sjön. Hon satt sig ner och doppade ena handen i vattnet.
Jag gick fram till henne och la mina händer på hennes axlar.
Hon suckade och tog upp handen ur vattnet.
"Lova att det inte blir som förra gången."
Hon vände sig om och kollade på mig.
Jag kollade förvånat på henne, inte för att jag var förvånad.
"Lova att du skriver och att vi kan träffas ibland och att du... tar hand om dig." fortsatte Hermione.
Jag nickade.
"Jag lovar." svarade jag sen.
Hermione log.
"Det är snart sommarlov också. Mina föräldrar ska åka till Belgien, såååå om du vill får du gärna komma och hälsa på mig."
Jag var tyst en stund.
"Jag kommer." svarade jag.
Vi var tysta ett tag och kollade bara på vattnet.
"Jag måste nog gå nu..." sa jag ledsamt.
Jag ställde mig upp och Hermione också.
Hon kramade om mig och sen kysste jag henne.
"Jag kommer sakna dig." viskade hon.
"Jag kommer sakna dig med." svarade jag.
"Jag älskar dig, kom ihåg det." sa hon.
Jag nickade.
"Jag älskar dig också Hermione Jean Granger."
Jag vände mig om och började gå mot skogen.
När jag var framme vände jag mig om och vinkade till Hermione.
Hon vinkade tillbaka.
Sen gick jag in i skogen.

Bra!! ♥ Läser absolut fortfarande!

Tack! ♥