Rasmus Potter och Hermone PRS

(okej)
"Voldemort kommer att komma tillbaka. Harry är två år nu, men en dag måste han få reda på det!" sade Albus och tittade mot Hogwarts. Jag tittade på Albus bredvid mig och han gjorde ett tecken att jag skulle fortfarande titta.
"Vad ska han få reda på?" frågade Severus Snape och tittade på Albus. Albus tittade upp i natthimlen. "När Voldemort dödade Harry föräldrar och han försökte döda Harry. Då studsade förbannelsen och träffade honom själv. Men han dog aldrig, han utplånades, men en del av hans själv tog i skydd i närmsta levande människa. Harry själv." sade Albus och tittade på Severus. "Voldemort och Harry kommer båda behöva dö." sade Albus och scenen försvann.

"Måste Harry dö?" frågade jag.
"Ja, han måste dö. När han är redo och tillräckligt gammal. Han är bara två år så det kanske tar 20 år innan han måste möta Voldemort." sade Albus och tittade ledset ner i vattnet och en tår föll ner i vattnet.
"Du måste gå och lägga dig nu, det är sent!" sade Albus och log mot mig. "Godnatt!" sade jag och gick och la mig.

Jag vaknade dagen efter med ett strålande leende.


Rasmus potter

Jag vaknade med ett glatt leende.

Jag gick ner till uppehållsrummet.

Jag tog på mig några kläder och gick långsamt ner i uppehållsrummet. "Hej lillasyster!" sade jag glatt mot henne. "Ska vi gå och äta?" frågade jag glatt.

När jag såg Rasmus försvann mitt leende. "Jag måste göra det" tänkte jag och försökte le. Jag nickade åt hanns förslag och följde med honnom ner till stora salen.

Jag log, min syster. Min bästa syster. "Så hur var din första natt här på Hogwarts?" frågade på väg ner mot den stora salen.

"Det var bra" säger jag och ler.

"Vad bra!" säger jag och tittar på henne. "Du vill inte vara med mig. Eller hur?"

Jag tittar på honnom. "Jo. Det vill jag" min hjärna arbetar för att komma på en lösning på mitt problem.