prs med ingetledigt

- Du hatar säkert mig nu för att jag slog dig, grät jag.

Jag gav ifrån mig något ljud som nästan liknade ett skratt.
- Vad är väl lite näsblod? Svarade jag och kysste henne på kinden.

Jag torkade tårarna.
- Jag är ledsen Lucas, sa jag.

- Det är okej, jag skulle ha gjort samma sak. Älskar du mig fortfarande?

- Ja mest i hela världen, sa jag.

Jag tittade henne djupt i ögonen och kysste henne, jag började bli ganska bra på det här, att kyssas alltså.

- Men hur ska vi göra? Nu kommer Madison säkert ringa till polisen och då är vi efterlysta och allt.

Jag besvarade kyssen.
- Vi måste till skolan, sa jag och reste mig upp.
Jag började halta ut ur skogen.

Jag gick ikapp henne och hjälpte henne att gå ordentligt.
- Madison har inga bevis, så länge vi låtsas som vi har varit i skolan hela dagen ska vi nog klara oss.

Jag stöjde mig mot honom.
- Fan jag har stuckat foten, sa jag.

- Klarar du att gå? Frågade jag dumt.
- och glöm inte vad du lovade, sa jag tyst och rodnade.