World War II

De andra sa inte mycket, särskilt när Annes ögonlock började klippa. De talade sinsemellan men lät henne vara då hon somnade snart hon med. De förstod och sa inget, de var båda utmattade att bara tala tog en hel del energi.

Isabell sov länge och väl, de flyttade över dem i en varsin säng och någon tittade till dem då och då. Hon vaknade inte fören sent på förmiddagen nästa dag och fick då ännu en skål med soppa som hon denna dag kunde äta själv. Hon mådde redan bättre, var mest mager nu.

De följande dagar blev ganska så lika. De åt och sov mest, men blev bättre och bättre, orkade mer och mer. Fjun av Annes blonda hår hade börjat ta sig fram och hon log då hon såg dem.
Men snart nalkades det för jul det var bara någon vecka kvar nu sa en av gummorna som hette Lovisa.

Isabell talade en del med sin far också under dagarna men sov mest annars. Hon fick tillbaka en del färg och fick också en del hull tillbaka. Hon orkade tillslut vara vaken hela dagen och äta lite mer normalare och sitta och lyssna på de äldre eller i köket och titta på.
Nu satt hon framför brasan och kände på sitt huvud, på de små mörka fjunen.

Anne satt för det mesta tyst, men var med mer och mer och lyssnade. Hennes bristande språk och brytning gjorde henne tystare än hon varit med Isabell då det inte betytt så mycket. Men alla var vänliga och verkade inte ha problem med hennes härkomst.
Då det närmade sig jul städades stugan av kvinnorna, männen kom hem med godsaker och mat. Var de fått tag på dem i dessa tider kunde inte ens Anne föreställa sig.
Detta verkade även vara en stuga där det kom och gick folk, som ett högkvarter. Men de som var där mest och sov var Anne och Isabell, hennes far, Lovisa, samt två män och en kvinna till. Dagen innan jul fick de alla bada och krypa ner bland rena lakan samt rena kläder lades fram till dem.

Isabell såg till att prata med Anne och var med henne och sin far mycket. Hon gillade de andra med också men ville helst vara med dem hon kände.
Då de hade badat njöt hon av lakanen mot sin kropp, hon hade börjat få former igen och håret var tjockare. Det hade glans nu och såg fylligt ut trots att det var så lite.
Hon vände sig mot Anne då de hade en säng bredvid varandra och log. "Imorgon är det jul, har du sett allt de har tagit hem?" undrade hon. Till och med en liten julgran.

Anne log svagt med lakanen upp till hakan, hennes blonda lockar fick henne att se ut som en liten ängel, även om det inte var långt än. Hela hon såg bättre ut och mådde bättre, något av hennes forna jag kom åter.
"Ja, de har verkligen gjort det vackert." sa Anne med oklar röst, hon tänkte på sitt eget hem som inte fanns.
"Kan jag sova med dig?" sa hon lågt. Vissa dagar hade de sovit samman, Anne saknade det. De hade delat bädd så länge, att dagar då de blev extra känsligt och jobbigt ville hon göra det åter för att få tryggheten.

Isabell nickade instämmande och kröp ihop i sin säng, hon hade dragit på sig en ny och ren klänning, nu i lite mer passande storlek. Hon hade också fått bort märket på armleden för tillfället med lite puder som en av kvinnorna haft.
"Såklart" log hon sedan och gjorde plats i sin säng så de kunde ligga samman. Hon fann det tryggt med, ibland hade hon hemska mardrömmar.

"Tack" sa Anne och kom över till henne. Hon själv bar nu ett par byxor och en skjorta, fast inte här under lakanen, bara skjortan. Sen det militära trivdes hon bäst så. Hon hade sytt in skjortan att passa henne bättre bara.
Sedan kröp hon intill henne och la armen om henne, som de brukade sova innan hon slöt ögonen.

Isabell log bara och kröp ihop med henne under täcket och slöt ögonen. Det var mysigt och tryggt, det blev extra varmt också vilket var en bonus. Hon slappnade av och sov snart tungt.
Nästa morgon blev hon väckt av doften utav gröt och kaffe och glada röster. Hon satte sig upp och log stort.