The Mafie Boss's children(Dragon Fantasy)

Ronja tog försiktigt Mias hand och kom fram med stora ögon, inte så skrämda mer. Men då vakten kom hoppade hon upp i Tristans famn.
"Jag följer med henne." sa Tristan kort och viftade undan vakten.
"Kom." sa han till Mia och bar iväg med Ronja till hennes rum som låg i en annan korridor.
"Det är bara komma när du vill och jag lovar att komma imorgon." sa Tristan och kramade om henne då hon var framme.
"Säg bara till om någon gör något så ska jag personligen slå ihjäl dem." sa han mjukt och kysste hennes panna.

Mia log mjukt mot den lilla flickan och kramade om hennes hand. Men hon stelnade till då vakten kom, för sekunden trodde hon först att det var hon själv de skulle släpa iväg. Hon följde tyst efter Tristan och Ronja och såg på då storebrodern tog hand om sin syster. Då den lilla flickan väl var inne i sitt rum tog Mia Tristans hand. "Vi går tillbaka, de här vakterna...Gör mig nervös" mumlade hon. Alla kollade på henne, alla visste vem hon var. En del såg bara misstänksamma ut, andra såg hungrigt på henne.

"Ja, här ska varken du eller Ronja gå ensam." sa Tristan sammanbitet och tog henne till sitt rum och låste dörren om dem.
Då de åter var ensamma la han armarna om henne och drog in henne i en hård kram.
"Jag har saknat dig." sa han och såg på henne med sorgsna ögon.

Mia såg på honom då han låst dörren och kramade hårt honom tillbaka. "Jag har saknat dig med...Så förfärligt mycket". Hon svalde tårar igen. "Jag har en pojkvän, Markus, men jag älskar honom inte, det är mest för synens skull...Och för att far vill...men...jag älskar dig egentligen". Hon böjde sig fram och kysste honom mjukt, hon ahde så länge velat göra det.

Tristan drog ner henne i soffan men höll henne undan.
"Jag förstår det med din pojkvän, men varför gör du detta?" sa han och studerade hennes ansikte. Han ville inte ha kyssar för att hans far tyckte det. Om han ens tyckte det, Tristan trodde inte att han brydde sig. Han ville bara ha sonen tillbaka, få honom att ta över.

Mia såg på honom, för en stund väldigt sorgsen. "Jag gör det för att jag har saknat dig, och för att jag älskar dig". Hon såg osäker ut. "Men...jag antar att du inte gillar mig så, jag borde inte...förlåt" mumlade hon och såg ner med grumlig röst och blick. "I alla dessa månader har jag tänkt på dig mycket....Längat efter att röra dig...Kyssa dig".

"Det har jag inte sagt." sa han och lyfte hennes haka mot sig och såg henne i ögonen.
"Jag vill inte att du ska göra något för att något annat tycker det." sa han bara och suckade.
"Sen är jag inte bra för dig och du borde hålla dig undan." sa han trött och strök henne sakta över håret.

Mia såg tillbaka och hennes blick utstrålade sorg, men även glädje att se honom. "Jag gör inget för att någon annan tycker det, jag kom hit för att jag själv ville träffa dig, att din far tillät mig var bara min tur" mumlade hon och kom närmare honom. "Och inget är bra för mig här...Men våra fäder ska nog slå sig ihop..". Hon log svagt. "Du kanske gillar mig...Men gör du det på samma sätt jag gillar dig?" frågade hon sedan tyst, rädd för det svaret hon fruktade mest, ett nej. Hon ville inte behöva lämna honom.

"Det beror på hur du gillar mig." sa han, la sig i soffan och drog henne över sig.
"Jag är inge vidare på kvinnor, inget alls egentligen." sa han och såg in i ögonen. Visst hade han flörtat med vissa och så, men inget mer han hade aldrig velat dra in dem i något av allt detta.

Mia suckade och såg ner på honom. "Har du inte lyssnat på ett ord jag sagt? Jag gillar dig, jag älskar dig, jag insåg det när vi inte kunde träffas" mumlade hon och drog undan en hårslinga från ansiktet. Men då den bara åkte ner igen drog hon ur sin tofs och lät håret falla ner och ramma in hennes och även Tristans ansikte. "Och jag är inge vidare med män...".