Prs mellan yerawizardthea & syrup

Allt är helt fantastiskt. Ehm... Vad skulle vi svara då egentligen? Sa han vi? Ohhhh.. Vi, jag gillar vi. Vi är bra!
"Ehm jag skulle gärna svara att vi är tillsammans, men jag vet inte vad du skulle vilja? Eller vi kanske borde ta det lugnt?" jag pratar med ett frågande tonfall. Fatta om han vill bli tillsammans med mig? Wow...

"Tja, man kan ju alltid se om det fungerar. För jag skulle inte ha någonting emot det, tvärtom! DEt är ju bara det där, att vi träffades för första gången för cirka fyra och en halv timme sedan, eller något sådant" säger jag. Jag vet inte vad mer jag ska säga, för jag vill ju helst inte att hon ska ångra sig senare om det är så att vi blir ihop.

"Well vi kan testa?" säger jag och tittar upp i hans ögon. Det enda jag vill göra är att kyssa honom. Men jag vet inte... Plötsligt märker jag att jag har slutat dansa och bara står där och stirrar på honom. Jag skrattar till och säger lite generat "Det verkar som att vi hade viktigare saker att tänka på än att dansa"

"Då gör vi så. Dessutom riskerar vi ju inte att sabba en strålande vänskap, för det har vi ju knappt inte ens" säger jag skämtsamt. Jag hade inte ens märkt att vi slutat dansa förrän hon kommenterar det. Istället för att svara på det placerar jag en snabb puss på hennes mun, men går sedan tillbaka till ursprungspositionen och ler innan jag möter hennes läppar igen och kysser henne.

"Nej men precis!" Ler jag tillbaks.
Han pussade mig. Det bubblar i hela mig, jag är gladare än glad. Nu fattar jag vad sångerna handlar om. Väntavänta... Han ska göra nåt mer?
Han kysser mig!?
Jag möter hans kyss och mina händer dras automatiskt till hans nacke. När vi bryter kyssen så lägger jag mitt huvud mot hans axel och ler så brett att jag tror att mitt ansikte ska gå sönder.

Vad gjorde jag precis? Kysste jag henne? Oh herre, gör man verkligen det precis efter att man blivit ihop? Det bryr jag mig faktiskt inte om just nu, allt jag bryr mig om för stunden är just att inte kollapsa, inte göra något alltför pinsamt eller något som jag kommer att ångra och sedan bryr jag mig om henne. Jag kommer på att jag egentligen inte vet ett dugg om vem hon är, hur hon är uppväxt och vad hon sysslar med om dagarna mer än läser för sina syskon. JAg känner hennes leende mot min axel, för det känns faktiskt, och kan inte låta bli att le brett jag med.

"Sååå..." säger jag lite förvirrat. Jag är tillbaka i nuet. Fortfarande med honom, men inte i himlen så som när jag kysste honom. Men nära inpå. Jag kramar om honom och bara njuter av att få vara nära honom.

Jag höjer min ena hand så att den kommer mellan hennes skulderblad så att jag på så sätt kan omfamna henne intimare.
"Sååå...?" säger jag tillbaka.

"Jag vet inte vad jag ska säga..." säger jag tyst. Medans jag njuter av hur gott han doftar och tryggheten som följer med kramen.

"Du behöver inte säga något" viskar jag och försöker att bara njuta av tystnaden istället. Vi behöver inga ord just nu, JAg behöver inga ord i alla fall. Jag behöver henne.