The rich man's daughter(PRS)

Mona följde med Edward in, det var mörkt där och hon här och där män som var lutade mot väggen eller som satt vid något bord, alla stirrade hånfullt på henne. Tillslut kom de fram till ett lite mer upplyst rum där en fet och stor man satt på något som liknade en tron. Där lämnade Edward henne och gick ut igen.

Edward kom ut med rynkad panna, det hade varit konstigt....Han ser sig om efter Hilde och finner henne liggandes på marken.
"Nej du, det låter du bli med." säger han och försöker få upp henne i sitt knä.

Mannen studerade henne och flinade. "Du var mig en söt än". Mona stirrade ner i marken bara. "Vet du, jag hade tänkt ljuga för din pappa, få hans pengar och sedan döda dig, men jag tror jag ändrar mig, jag behåller dig nog".
Mona spärrade nu upp ögonen och backade bakåt men stoppades av några män.

Edward höll om henne och såg på henne.
"Det kändes så fel...."
"Vad?" sa Hilde med oro och försöker ta sig upp men faller kraftlöst till marken. Edward förklarar och Hilde känner att något är fel, väldigt fel.
"Det är inte hennes far, något stämmer inte." sa Hilde, var kunde fadern vara? Hade de tagit honom till fånga? Dödat honom? Vem och vilka var männen?

Männen tog tag i Mona och drog med henne nerför en trappa och in till ett sunket litet rum. "Sovrum för prinsessan" hånade männen innan de kastade in henen och låste om dörren.

Edward och Hilde hade tagit sig in bakom muren. Vad Hilde fick krafterna från visste hon inte men hon såg männen som passerade.
"Det är Monas fars bror, hans män." säger hon och pekar.
"Troligen är inte bröderna vänner." säger hon och kväver en hostning. Edward hjälper henne vidare, tyst som de tjuvar de är tar de sig in.

Mona började se sig om i rummet och hittade ett ställe där någon ristat in en väldigt massa streck och skrivit sitt namn 'Sara'. Hon fick en klump i halsen och satt helt ensam då plötsligt någon öppnade dörren och slängde in en hög med kläder. "Ta på dig och knacka då du är ombytt".
Hon lydde och såg sedan på sig i spegeln och gjorde stora ögon, det var en ljusblå klänning med urringning som hon aldrig skulle få ha för sin mor.

De tog sig ner i fängelsehålorna, tyvärr inte där Mona befann sig Hilde tog sig fram lutandes mot en stenvägg och försiktigt ropade de efter hennes far, henens mor eller någon av familjen.

Mona ropade att hon var klar och en man kom och öppnade, han synade henne med ett flin och tog tag om hennes handled och drog med henne upp från rummet till rummet igen där mannen satt på sin tron.

Inget svar hördes från fängelsehålorna, bara låga stönande från andra fångar som satt där.

Edward släpper sin arm om Hilde och hon sjunker ner med ett stönande. Längre bort hörs mansröster Edward och någon snart är han tillbaka med en nyckelknippa.
"Jag låste in mannen." mumlade han och öppna för de övriga fångarna i hopp om att få hjälp och sen skulle de bli fria.