Prs(Jessica Tonks)

"Okej, men mot vem?" frågade Marie och började borsta hästens man. Hon ville inte göra det mot vem som helst, inte mot snälla människor.

"Hm..." fnissade Nithya. "Alla som sårat eller gjort oss illa. Som finns här såklart. Har du någon du vill hämnas på?" log Nithya och sjönk ner i höet.

Marie höjde på ena ögonbrynet och funderade en stund. "En del...några från baren som förödmjukade mig inför alla andra" sa hon och hennes blick glödde vid minnet.

Nithya log vagt. "Idioter! Vad gjorde de exakt?" frågade hon, för att höja Maries ilska.

Maries ögon glödde mer. "De tog på mig, fick mig att falla omkull och tappa flera tallrikar...Alla skrattade åt mig...Sedan hade de mage att klaga på maten!".

Nithya flämtade. "Vilka hemska människor! Vi ska allt hämnas på dem!" morrade hon, nu å riktigt arg över vad de gjort mot hennes Marie... Vänta - hennes? Nithya blev helt tomatröd i ansiktet bara över tanken. Men så kom hon på att hon såklart menade hennes kompis Marie.
"Dags att hämnas!" log hon uppfordrande.

Marie nickade. Hon ville hämnas, men alla sådana tankar försvann då hon såg Nithyas röda ansikte. Varför såg hon ut så? "Ja"sa hon sedan och mindes återigen deras planer.

Nithya log stort och krokade i sin arm i Maries. "Kom, vi måste hitta alla ingredienser!" log hon uppspelt. Aldrig hade Nothya varit så förväntansfull som nu, äntligen kunde hon vara någon annan än rättvisa, kalla Nithya. Hon hummade glatt och styrde dem mot skogen bakom slottet, där hon visste att läkaren hittade de flesta av sina bär och örter.

Marie log glatt och gick med Nithya. Hon var tyst dock och satte sig på huk vid en liten buske. Hon drog upp en bit av den, så rötterna följde med.

Nithya sjönk ner bredvid Marie och såg på hur hon gjorde, innan hon hörde samma sak. "Är det här rätt?" frågade hon, osäker på om det ens var rätt växt.
Hon strök en lös hårslinga bakom örat och visade Mina den gröna och lite rött skimrande växten som hängde som snaror mellan Nithyas fingrar.